Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Kumla - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
men återsändes till författaren 1824, med erkännande af
"arbetets utmärkta förtjänst i vetenskapligt afseende";
ehuru komitén "icke ansett sig kunna vidtaga några
omedelbara åtgärder till befrämjande af dess utgifvande
genom trycket." Arbetet inlämnades sedan 1834 till
landshöfdingen i Örebro, som, för att befrämja dess utgifvande,
insände det till kronprins Oskar, i hvars bibliotek det vardt
liggande till 1861, då det af kon. Oskars arfvingar skänktes
till kungl, biblioteket. Ur det bref, hvarmed Kj.
beledsagade sitt manuskript till landshöfdingen, meddela vi
följande utdrag, karaktäristiskt för författaren, som ingalunda
af samtiden blef bedömd efter förtjänst och af den
närmaste framtiden nästan syntes glömd:
"Det var i sanning ej utan en inre strid, som–––-
jag resolverade mig till det i allmänhet för mig
motbjudande, att tala något för mig själf i detta ämne, det jag
förut communicerat blott med tvänne, af hvilka den ene,
som svarade artigt, då han sedermera råkades, med en
liten axelryckning lät mig förstå, att han drog i
betänkande att lägga sig ut för saken. Den andre, hvars
förord jag trodde mig kunna påräkna, bevärdigade mig ej
ens med ett svar. Borde jag, för att få vara mitt
fosterland nyttig, förnedra mig? Min inre känsla sade nej. Men
också renoncerade jag, från denna stund, från att mottaga
något slags belöning eller utmärkelse för litterär förtjänst;
belåten såsom en obemärkt landtprest, då jag sköter mitt
ämbete "såsom svårligt vara kan för Gudi och mannom",
och ej behöfver blygas för den lager jag vid promotionen
i Ups. 1803 ibland flera utmärkta kamrater vann"–––-.
Integer vitæ scelerisque purus, nalkas jag nu ålderns dag;
och van att umbära, aldrig att framtränga, njuter jag en
slags tröst af den skugga, som betäcker mina dagar och
mitt namn. Föga begär jag mer af lyckan, än jag fått;
men skulle, genom herr landshöfdingens ynnestfulla
förord, finnas någon man af den sällsynta ädelhet, jämte
förmågan att risquera ofvannämda förlag, mot en sådan
förbindelse å min sida, som ofvan blifvit antydd, rörande
upplagan och summans återbetalande; visst skulle det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
