Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Edsbergs kontrakt - Viby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
voro inga, men skadorna många. Att superiet fortfor att
utöfva sin skadliga verkan och snarare tilltog än aftog,
det har man skäl att förmoda, då bränvinsfloden i socknen
blef dubbelt så ymnig som förut efter den olycksaliga
sockenstämman 1797. Af de straffåtgärder, som bestämdes mot
dryckenskapen på en stämma 1812 "efter närvarande tids
behof", som det hette, är det klart, att superiet nått en
icke ringa utsträckning. Ett ganska egendomligt
skådespel är det att på nyssnämda stämma 1812 se H. ej mindre
villig att motarbeta dryckenskapen, som han förut varit
att — om ock ofrivilligt — befrämja densamma. K. Maj:t
hade vid denna tid utfärdat ett nådigt bref till stiftets
biskop och konsistorium att i samråd med vederbörande
landshöfdingar öfverväga om de "säkraste medel, som
kunna leda till förekommande af dryckenskap och de
oor-dentligheter, som däraf följa, och till befrämjande af
ordentlighet, nykterhet och måttlighet." Det var ett försök
att hämma den härjande flod, man förut gifvit fritt lopp.
På anmaning af domkapitlet sammanträdde nu pastor och
socknemännen i Viby 1812 och Mtade några ganska
märkliga beslut i nykterhets- och sedlighetsvänlig riktning.
Man ville anhålla hos vederbörande myndighet, att all
kroghållning eller bränvinsminutering måtte blifva
förbjuden. De, som till öfvermätt förtärde starka drycker,
skulle böta från 1 till 4 rdr, allt efter förseelsens
beskaffenhet. Dansgillena, som "lätteligen leda till ungdomens
fördärf", skulle noga öfvervakas af socknens ordningsmän.
Allmogen skulle afsäga sig alla spel med kort eller
tärning. Den, som beträddes med att föra oljud, svordomar,
trätor eller slagsmål vid allmänna sammankomster, på
vägar och allmänna ställen eller inom hus, ålades böter
ända till 6 rdr.
Detta var nu en för sin tid ovanligt sträng stadga,
som visar, att H. ägde icke ringa förmåga att stifta lagar
till ordningens befrämjande. Ordningen i socknen blef
dock föga bättre efter den stränga lagens antagande.
Klagomål öfver oskick och oväsen förspordes allt fort, visande,
att sådant ej afskaffas genom yttre tvångslagar och bötes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
