Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Edsbergs kontrakt - Viby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halsberg, där f. var klockare. Stud. i Ups. 1818. Fil. kand.
ib. 1824 25/2. Apologist i Str. 24 24/4, tilltr. 25. Fil. d:r i
Ups. 24. V. konrektor i Örebro s. å. Koll. i Str. 28 16/12,
tilltr. 30. V. koll. i Str. 29, i Nyk. 30. Pvgd i Str. 30 12/9.
Orator vid jubelfesten 30 29/11. Past.-ex. 31. Konrektor i
Örebro och kkoh. i Eker 31 2/3. V. kontr.-prost 36. Kkoh.
i Axberg 37 27/11, tilltr. g. a. 38 1/8 (41 1/5). Kontr.-prost
43 23/12. Kkoh. här 54 1/5. Insp. scholæ i Askersund 61.
Död 62 16/12 i Sthlm, dit han rest för att söka bot för sin
sjukdom. Begrafven i Axbergs kyrkogård i sin första
hustrus graf.
E. var som skolman en bland de mest dugande och
såsom sådan erkänd af sin högste förman, hvarom
följande vittnar: Nyköpings skola hade råkat i förfall. Bisk.
Thyselius kunde icke låta det så fortfara. Han såg sig
om efter krafter, som kunde återställa ordningen, och hans
val föll bland andra först på E. Denne, som då redan
var utnämd kollega i Strengnäs, undanbad sig förtroendet,
emedan enskilda förhållanden gjorde flyttningen för honom
föga önskvärd. Biskopens kallelse förnyades och denna
gång i form af befallning. E. måste lyda — klagade —
men var och förblef, åtminstone någon tid, lärare i
Nyköping. Och att eforus icke misstagit sig i sina val såväl
af rektor (som blef Bergholm) som af lärare (däribland
Edström), visar bäst den blomstring, som snart begynte
för detta läroverk.
Som kkoh. hade däremot E. icke samma framgång,
särskildt i Viby, där han sist var anställd. Där hade nu
uppstått en andlig väckelse, så att folket kände behof att
samlas kring Guds ord äfven på andra tider och ställen
än de vanliga. Lekmän började predika. Delvis förhöl
sig rörelsen vänligt mot kyrkan och dess ordning, delvis
visade den tecken till separation (baptismen). Hur pastor
ställde sig till rörelsen, för såvidt den icke var
separatistisk, om han behandlade den med vislig herdeomsorg
eller häftigt afvisade den, anlitande “brachium seculare“
eller den världsliga maktens arm till dess dämpande, känna
vi icke. (Se dock nekrologen öfver Edström vid 1866 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
