Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kapitlet. Krigets orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är Alexander för svag att emotstå Napoleons mäktiga inflytande, och
å andra sidan kan Gustaf Adolfs trångsynta envishet ej underkasta
sig nödvändighetens kraf. Man bör kunna antaga, att Alexander
här, likasom vid flera andra tillfällen i sitt lif handlade tvärtemot
sin verkliga, innersta önskan och öfvertygelse. Hans ädla karaktär
och ridderliga natur ledo otvifvelaktigt af omständigheternas på
honom ställda fordringar. Men äfven i Gustaf Adolfs egensinniga
och okloka politik finner en opartisk granskare, att de djupare
motiven för hans handlingar likväl voro grundade på känslor,
hvilka kunna respekteras. Hans omutliga ståndaktighet, att ej en
hårsmån vika ifrån det han ansåg vara rätt, är en af denna
beklagansvärda konungs tilltalande egenskaper, ehuru de för en
monark, hvilken bör låta synpunkten för det allmännas väl gå framom
den egna, personliga uppfattningen, ofta kunna leda till fördärf.
Sålunda utvecklade sig händelserna nu med snabba steg, utan
att någon makt längre lörmådde hejda den framstörtande lavinen
i dess lopp.
Stedingk hade sedan en tid erhållit tillstånd att, såsnart det
blefve nödvändigt, afresa från S:t Petersburg. Likväl kvarblef han
därstädes till det sista, d. v. s. till krigets utbrott.
Ett ultimatum, dagtecknadt den 22 februari, afsändes till
Alopaeus med en kurir redan den 17:e, för att tillställas svenska
regeringen, men åt Stedingk i S:t Petersburg meddelades innehållet
af detsamma först den 21:a, nämligen samma dag som ryska
trupperna öfverskredo finska gränsen.
I detta sista ultimatum framhålles Englands våldshandlingar
gentemot Danmark, därefter uppräknas alla försök, gjorda att
förmå konungen tillsluta Östersjön för England. Om nämnda
försök, säges vidare, att då de förblifvit resultatlösa, och Sverige
i stället ingått i underhandlingar med England, »återstår det
endast för Hans Majestät att utan dröjsmål begagna sig af alla de
medel, som Försynen anförtrott honom till sitt rikes säkerhet, och
han underrättar därom konungen och hela Europa.»
Skrifvelsen anlände till Stockholm långt efter krigets utbrott.
Någon egentlig krigsförklaring hade ej afgifvits, — en otillbörlig
försummelse och en mörk fläck i den ryska diplomatins
syndaregister. Om felet härtill bör sökas hos Rumjantsoff, eller hos
någon annan, framgår ej med tydlighet.
Såsnart Stedingk erhöll kännedom om ryssarnas infall i
Finland, anhöll han att utfå pass för återresan till Sverige. Passet
utlämnades, men resan fördröjdes, så att han först den 6 juli med
en svensk fregatt anlände till Karlskrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
