Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2 Kapitlet. Förberedelserna och tillståndet före kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häradshöfdingen J. J. von Döbeln föddes han den 29 april 1758. Tidigt
faderlös, uppfostrades han af förmyndare för det prästerliga kallet,
men hans håg stod till krigarebanan. Denna önskan
motverkades i det längsta af förmyndaren, hvilken dock slutligen gaf med
sig, hvarefter Döbeln 1775 aflade sin officersexamen och 1780
reste till Paris, med afsikt att såsom frivillig söka inträde i det
pågående amerikanska frihetskriget. Men i stället ingick han vid
grefve de la Mareks regemente och åtföljde detsamma till
Ostindien. Här utmärkte von Döbeln sig i många strider, blef sårad
vid Cuddalor och återkom till Frankrike som
kapten. Då emellertid kriget 1788 utbröt i
hemlandet, skyndade Döbeln att ställa sig under eget
lands fanor och kämpa emot ryssarna.
I striden vid Porrassalmi hade han olyckan
att såras af en gevärskula, hvilken blessyr aldrig
fullkomligt läktes och var orsaken till det kända
svarta bandet om hans panna. Det förtäljes, att
då von Döbeln stod i skansen och med lugnt
allvar utdelade sina befallningar, böjde de
unga soldaterna sig ned för att undvika
ryssarnas hväsande granater. — »Huka er inte ner pojkar», hade han
uppmuntrande tillropat dem, »det är bara grankottar!» men en
stund därefter inträngde en af dessa »grankottar» mellan ögonen
på honom. En stark blodförlust hindrade ej Döbeln att
fortfarande följa med stridens gång; slutligen dignade han dock ned
utbristande: — »Jag går bort för att dö, men släpp för all del
icke det där packet öfver!» Blessyren hindrade honom emellertid
från vidare deltagande i samma krig.
1805 blef Döbeln sekundchef för Nylands regemente och
gjorde sig synnerligen aktad och älskad af både officerare och
soldater. Manskapet följde blindt, hvart han än förde detsamma.
»Det svarta bandet är med», brukade soldaterna säga, »dagar det bra.»
 |
| A. F. Palmfelt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
