Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kapitlet. Öfvergången af gränsen och de första striderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sända trupper till Finland. Därpå följde en uppmaning till
finnarna att fredligt förblifva i sina hem. — »Vi komma ej till Eder
som fiender», sades där vidare, »men som vänner och
skyddsherrar för att göra Ert tillstånd lyckligare, då vi härigenom sätta
oss i stånd att ifrån Ert land afböja de plågor, för hvilka I, i fall
af krig, nödvändigt skullen blifva ett oundvikligt offer.»
Sedermera följde en förklaring, att de som skulle gripa till vapen mot
ryska krigsmakten, eller på annat sätt förolämpa densamma, finge
skylla sig själfva för följderna, men de hvilka befrämjade
kejsarens omsorger för landets väl, skulle komma i åtnjutande af hans
höga beskydd och välvilja. Ämbetsmännen i Finland, förutom de
svenskfödde, finge behålla sina tjänster. Allt hvad för truppernas
underhåll måste tagas, skulle till fullo ersättas. Landets invånare
tillförsäkrades alla fri- och rättigheter, hvilka de hittills åtnjutit,
och uppmanades »att i laga ordning, sådan vid Edra vanliga
riksmöten öflig är, sända deputerade till Åbo, för att rådgöra om allt,
hvad för landets välfärd vidare tillgöras kan».
Denna proklamation hade kringsändts till kyrkoherdarna i de
närmast gränsen belägna församlingarna, samt åtföljdes af en
skriftlig anhållan om att dess innehåll skulle bringas till folkets
kännedom. Den hade emellertid ej någon framgång, utan antogs
vara ett hån af fienden samt afvisades med förakt.
Då ryssarna anlände till gränsen, möttes de likväl ej af något
märkbart motstånd, ty endast små vakter voro därstädes
utposterade, hvilka, efter att hafva aflossat några skott, sågo sig tvungna
att retirera.
Sålunda stod nu vägen öppen för fienden, hvilken ännu samma
dag tågade fram till linjen Kouvola —Elimä—Lovisa. Endast i
Elimä vid Peippola gård, där major Arnkihl med ett halft
kompani Nylands jägare och en skvadron Nylands dragoner mötte
ryssarna, uppstod en mindre skärmytsling, hvilken pågick intill
mörkrets inbrott. Emellertid insåg Arnkihl omöjligheten att med
de fåtaliga trupper, han hade till sitt förfogande, behålla
positionen, hvarför han vid elfvatiden drog sig tillbaka till Kimböle, på
vägen till Lappträsk.
Samma afton anlände Buxhœvden med högkvarteret till
Lovisa, hvarifrån en bataljon af Nylands infanteri, under befäl af
öfverstelöjtnant Munck, hade retirerat till Forsby och därstädes
intagit position.
I Lovisa beordrades en mindre fördelning, under befäl af
generalmajor Borosdin, att iakttaga Svartholm. I nämnda stad
utfärdades den andra i ordningen af Sprengtportens proklamationer,
dagtecknad Lovisa den 22 februari. Öfvergeneralen vänder sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
