Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kapitlet. Öfvergången af gränsen och de första striderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina soldater, »och såsom segrare gå vi härifrån. Misstron därför
icke Edert befäl eller den plan, som konungen antagit för kriget,
utan varen säkra därpå, att I alltid skolen få visa Edert mod, då
något mål till landets försvar därigenom kan vinnas.»
Uppbrottet skedde kort därefter i riktning mot Okerois.
Den öfriga delen af Adlercreutz’ brigad, nämligen Tavastehus
regemente under von Platens befäl, hade under tiden befunnit sig
vid Nyby (Uusikylä) och erhållit befallning att draga till Lahtis
och därifrån längre västerut. För återtågets säkerställande gaf
Adlercreutz order, att åbolänningarna skulle hålla vägskälet vid
Okerois besatt, intill dess Tavastehus regemente hunnit dit; men
åbolänningarna åtlydde ej befallningen, utan tågade vidare,
öfverlämnande åt tavastlänningarna att sköta sig själfva. På hvad
missförståndet berodde, är svårt att afgöra.
Detta vägskäl var af stor betydelse, ty den från Orimattila
kommande fienden kunde här lätt afskära tavastlänningarnas
återtåg. Allt berodde på hvem som först anlände till Okerois.
Då slutligen tavastlänningarnas förtrupp, under befäl af
öfverstelöjtnant Wetterhoff, uttröttad och genom frusen anlände till byn,
syntes fientliga skaror närma sig längs Orimattila vägen. En del
af manskapet hade redan hunnit skingra sig, sökande hvila i
stugorna, men Wetterhoff vidtog skyndsamt nödiga åtgärder, och en
häftig strid uppstod inom kort. Under tvenne timmar höllo sig
tavastlänningarna tappert, tillbakaslående ryssarnas ständigt
upprepade, häftiga attacker. Men så snart Tavastehus regemente
hunnit fram till byn, gaf von Platen slutligen befallning om återtåg,
under skydd af Björneborgs bataljon och två kanoner, hvilka
anlände till tavastlänningarnas undsättning.
I Adlercreutz’ rapport om denna strid omnämnas med beröm
öfverstelöjtnant Wetterhoff och major von Essen äfvensom flera
andra officerare. Om manskapet säges där, »att detta visat mod
och ihärdighet i en förskräcklig köld, hvarunder de tillbragte 16
timmar under gevär». Major von Essen blef blesserad samt
råkade i fångenskap. Förutom honom tillfångatogos äfven kapten
Lagermark, löjtnanterna Uggla och Stråhlenhjelm samt fänrik
Tammelander, — alla sårade. Af manskapet förlorades 30 man i fallna,
blesserade och fångna; lika många hade förfrusit händer och fötter.
Först vid Sairikkala by kunde trupperna ändtligen unna sig
en välbehöflig hvila.
Under dessa krigets första dagar hade en mängd allmogemän
infunnit sig hos militärbefälet med anhållan om nödiga vapen
samt tillåtelse att taga del i fosterlandets försvar. Men på vapen
rådde så stor brist, att icke ens soldaternas eget behof fullt kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
