Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kapitlet. Arméns återtåg från Tavastehus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt fack. Åren 1805—1806 innehade Löwenhjelm
generaladjutantbefattningen i Pommern, hvarigenom han blef i tillfälle att
förvärfva sig nödig erfarenhet i krigföringens praktiska sidor. Då
han vid finska krigets utbrott utsågs till stabchef, var hans
skicklighet som militär allmänt erkänd, och detta med fullt berättigande.
För Klingspor hade det varit af oskattbart värde, om han förstått
att begagna sig af Löwenhjelms kunskaper och råd. Men den
försiktige öfverbefälhafvaren beröfvade genom sitt envisa fasthållande
vid konungens instruktioner Löwenhjelm all möjlighet till
inflytande på krigets ledning. — Visserligen fråntog han äfven
därigenom sina rådgifvare allt ansvar för följderna.
Under sin långa resa genom de nordliga delarna af landet
hade Klingspor vidtagit åtskilliga åtgärder för sjukvårdens och
provianteringens ordnande, utfärdat befallningar om utdelning at
gevär, om arméns förseende med fårskinnspälsar in. m. Genast
vid framkomsten till Tavastehus gaf han yttermera befallning om
att proviant — och furagemagasin skulle upprättas i Ruovesi, Alavo
och Lappo. Med ett ord: återtågets säkerställande förbereddes
synnerligen omsorgsfullt.
Innan något afgörande steg blef taget, ville Klingspor ändock
göra sig underrättad om det högre befälets åsikter. Han
sammankallade sålunda ett krigsråd i Tavastehus. Det visade sig, att
meningarna voro delade; de flesta uttalade sig för att man skulle
upptaga strid med fienden. Sistnämnda uppfattning omfattades
åtminstone af Klercker, Löwenhjelm, Aminoff, Gripenberg och
Adlercreutz. Det förmäles att Klercker satt sitt gråhåriga hufvud i
pant för stridens lyckliga utgång och att Aminoff med värme hade
utropat: — »Låtom oss åtminstone med heder begrafva vårt
fädernesland!»
Men Klingspor ville ej höra talas om strid. Han sökte stöd
för återtåget i konungens instruktion, och ett sådant var i själfva
verket ganska lätt att finna. Uti en från Cronstedt nyss anländ
skrifvelse rapporterades om ryssarnas framgångar i Savolaks och
om reträtten till Leppävirta. Då nu Klingspor betraktade sin
karta, fann han att de ryska trupperna i Savolaks befunno sig
omkring 20 mil närmare Uleåborg än han själf och att båda hade
ungefär lika långt till Gamlakarleby. Ställningen var enligt
Klingspors öfvertygelse högst betänklig och något bättre stöd för reträtt
kunde väl ej erbjudas.
»Kanske», yttrade han till sin omgifning, »önsken I mig
Lewenhaupts öde, hvilken straffades med döden, för det han icke
fullgjorde sin konungs vilja under 1741 års krig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
