Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anföraren för de ryska trupperna, öfverste Vuitsch, var af
ålänningarna högt uppskattad för sin humanitet. Han giorde allt
för att uppehålla en sträng ordning och krigstukt bland
manskapet och höll allmogen skadeslös för de oundvikliga bördor,
hvilka omständigheterna tvang honom att pålägga densamma. Sitt
högkvarter hade öfversten tagit på prästgården hos den hedervärda
prosten Isak Höckert, »hvars ädla minne Kumlinges folk evigt
borde vörda», som en författare har yttrat om honom. Större
delen af fiendens manskap var förlagdt i Kumlinge kyrkoby.
Då soldaterna här begynte få aning om händelserna på fasta
Åland, ändrade de sitt uppförande mot befolkningen och gjorde
sig skyldiga till plundringar i bondgårdarna. Kvinnorna skrämdes
med hot att blifva brända, såvida deras män ej återvände från
skogarna, dit de dragit sig för att sålunda undgå att bistå ryssarna.
Men då Kapfelmans flottilj vid denna tid anlände, insåg fienden
sin brydsamma ställning och ändrade åter taktik.
Öfverenskommelsen med Kapfelman bröts af ryssarna redan
påföljande dag genom ett försök att rymma från ön. Då ansåg
sig äfven löjtnanten hafva rätt att handla fritt, och ett bud sändes
till Gummerus med anhållan om undsättning, ty med sin egen
ringa styrka vågade Kapfelman ej företaga ett anfall.
Gummerus var genast beredvillig att med sina tappra
ålänningar komma kumlingeborna till hjälp. Skyndsamt ställdes några
skärgårdsbåtar i ordning vid Bergö. Före affärden uppstämdes
gemensamt en högtidlig psalm. Därpå begaf man sig med friskt
mod i väg på ett nytt härnadståg.
En skarp nordostlig vind hade föregående dygn skingrat isen,
hvarigenom den nattliga öfverfarten sålunda blifvit möjliggjord.
»I majestätisk prakt», skrifver en författare, »sprang dagens
strålande drottning ur hafvets famn och strödde snart sina
flammor af guld öfver vatten och land. Naturen genomströmmades
af anda och lif. Svindlande af förtjusning sjöngo luftens vingade
väsenden gladt Världsherskarens lof. De nyckfulla böljorna rörde,
ju längre det led, allt mildare sina hjässor. Så grydde i Ålands
östra skärgård den mest betydelsefulla dag, hvartill Åland någonsin
varit vittne — tisdagen den 10 maj 1808.»
Högrest och allvarlig sågs i en af båtarna Gummerus, där han
med ljudlig röst utdelade sina befallningar. Beslutsamt och raskt
verkställde de käcka ålänningarna landstigningen, ehuru de
möttes på stranden af fiendens kulor. Två unga bönder fingo härvid
plikta med lifvet. De öfriga läto dock ej skrämma sig, utan följde
plikttrogna sin anförares anvisningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
