- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
118

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alla ryska fångar fördes senare till Stockholm; Arén reste
med de på fasta Åland tagna och Gummerus med de öfriga.
Konungen emottog Arén i audiens och belönade honom med
medaljen för tapperhet i fält. »Jag önskar», yttrade konungen vid
tillfället, »att en hvar af mina undersåtar vore af samma tanke
med denne mannen, då vore åtminstone min börda lättad.» Äfven
Gummerus erhöll tapperhetsmedaljen i blågult band att bäras på
prästkaftanen.[1]

Andamålet med expeditionen till Gottland hade i hufvudsak
samma syfte som besättandet af Åland, men därförutom ville
Ryssland hindra England från att på denna ö inrätta för sin
flotta en bas i Östersjön. I ett hemligt kejserligt reskript af den
20 mars/1 april 1808 säges tydligt, att »så vida Gottland förblifver i fiendens
händer och isynnerhet i Englands, som är en stark sjömakt, skulle
detta medföra för motståndaren ofantliga fördelar och företräden.
öns läge i midten af Östersjön, dess närhet till såväl Finska som
Bottniska vikarna och dess hamnars förträffliga egenskaper skulle
erbjuda fienden alla möjligheter att därstädes förena och
underhålla ett starkt sjöförsvar, hvilket på dessa vatten blefve till
kännbart hinder för sjöfarten och därjämte skulle skänka motståndaren
ett fullkomligt herravälde på hafvet». Från Gottland var det
meningen att sedermera göra landstigningar i Skåne eller i någon
annan del af södra Sverige, hvarifrån man i förening med
fransmännen kunde tåga mot Stockholm.

Emellertid blefvo ryssarna ej långvariga på Gottland. Deras
anförare, kontreamiralen Bodisco, hade med 1,650 man och 6
fältkanoner anländt till Rone fiskeläge på Gottland och därigenom
uppväckt stor förskräckelse på hela ön. Kyrkklockornas häftiga,
olycksbådande ringning tillkännagaf en annalkande fara, och
folket samlades, villrådigt om hvad som borde företagas, då ön i
saknad af militär stod fullkomligt värnlös vid fiendens intrång.

Den redan till hög ålder komna vice landshöfdingen på
Gottland, Erik af Klint, en man, hvilken i yngre år utmärkt sig i
mången het drabbning, ville först sammankalla alla stridbara män
på ön för att med dem göra motstånd. Men han insåg likväl


[1] Gummerus flyttade efter kriget till Sverige, där han 1812 erhöll Högby
pastorat på Öland, och afled 1836. Ända in i ålderdomen bibehöll han sin krigiska
anda och sin gigantiska kroppsstyrka samt talade gärna om sina upplefvelser på
Åland. »När han kom i gång med sin berättelse, manövrerade han med stolar och
bord för att förtydliga sin och fiendens ställning och hvarken hörde eller såg någon
annan än sig själf och sina ryssar.» Ären vistades äfven en tid i Sverige, men
återvände 1822 till Åland, där han köpte sig en liten gård och framlefde obemärkt
återstoden af sitt lif. Han afled 1859.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free