Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hämnd, där tillfälle erbjöd sig. De befunno sig nu på
plundringståg och inträffade i detta syfte äfven på Wehmois. Men
majorskan, som var förberedd härpå, hade tidigare bortsändt alla
gårdens unga män och låtit dem gömma sig i en aflägsen skogslada,
emedan hon befarade att dessa främst skulle drabbas af
fiendens hämnd.
Då ryssarna nu sköflande inträngde på gården, begaf sig
majorskan skyndsamt till sädesboden, låste väl till dörren och gömde
nyckeln i sin ficka. Snart nog infann sig en officer i
hvardagsrummet, där frun uppehöll sig, och affordrade henne denna
nyckel. Men den modiga kvinnan lät ej afskräcka sig. Hon
ställde upp sina 9 barn i rad, af hvilka det yngsta stödde sig
mot barnflickans knä, och visade dem för officeren,
förklarande med bestämdhet, att säden var henne oumbärlig för
dessa barns underhåll.
Först betraktade officeren modern med vredgade blickar,
men småningom klarnade dock hans anlete mer och mer och
med ett vackert småleende dros han sig ur rummet för att
aflägsna sitt manskap från gården. Intet ondt vederfors
sedermera det Grotenfeltska hemmet, men väl plundrades
gårdarna i grannskapet.
Major Grotenfelts förlust vid Jorois utgjorde endast en under
officer och 6 man döda samt 6 sårade. Underofficeren fick plikta
med sitt lif, då han försökte rädda den lilla kanonen. Detta
lyckades likväl ej, utan blef den fiendens byte.
Fiendens förlust uppgifves till 300 man. Om också nämnda
siffra kan anses något för hög, torde likväl ett stort antal ryssar
fallit för finnarnas säkert riktade kulor. Ännu i dag hänvisar
folksägnen till en udde i närheten, hvilken bär namnet
»Kalmaniemi», d. v. s. de dödas udde, där de fallna krigarna sägas ha
blifvit jordade.
Under det att savolaksarna retirerade vidare norrut, upprefvo
de bron öfver Kuvansi å, och först följande morgon uppnåddes
 |
Jorois kyrktorn. (Till vänster K. W. Malms grafvård, ett svärd i brons). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
