- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
141

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställning mellan tvenne fientliga styrkor var ytterst betänklig, sedan
någon kommunikation med brigaden numera ej längre blef möjlig.

Den lilla truppens mod begynte redan svikta, men Fahlander
själf var ej den som lätt förlorade sinnesnärvaron, och han
uppbjöd all sin förmåga att uppmuntra sina soldater. Ehuru förföljd
af fienden, återvände han till Kivisalmi för att där afhämta sin
kvarlämnade postering och förstöra en bro. Å sistnämnda ort
anskaffade han ett för detachementet nödigt antal båtar, med
hvilka han under ett och ett halft dygn rodde öfver sjöar och
genom sund. På flera ställen drogos båtarna med handkraft öfver
smala näs, hvarefter färden åter fortsattes på de vidsträckta
vattendragen, tills man slutligen landade vid en vik i närheten at
Suonnejoki. Denna äfventyrliga färd hade nog aldrig lycka tå om
ej länsman Stenqvist, som väl kände till alla dessa vattendrag,
med stor beredvillighet åtagit sig att leda färden. Från
landningsstället återstod ännu att genom en skogbeväxt ödemark vandra
4 à 5 mil. Bottenlösa kärr, vidsträckta moras och
ogenomträngliga skogssnår ställde alltjämt hinder i vägen för den lilla skaran
och därtill kom hunger, köld och söndersargade fötter. Men
Fahlander förstod att ingifva sitt manskap nytt mod och öfvervinna
alla hinder. Den 17 juni anlände han slutligen utan nämnvärd
förlust till Henriksnäs.

Sandels hade emellertid redan den 16:e beordrat
Suonnejoki-detachementet att retirera till Henriksnäs, där han, i afsikt att
göra ett kraftigt motstånd, samlade sin brigad. Hans styrka
uppgick dock till endast 1,657 man (enligt Sandels’ egen uppgift), ty
ännu hade en del af brigaden ej hunnit anlända från Uleåborg.
Men då nu den mångdubbelt starkare fienden omedelbart begynte
vidtaga anstalter för att kringå Sandels’ position, hvilket skulle
medfört en säker undergång, beslöt brigadchefen att frivilligt draga
sig tillbaka och intaga den starka ställningen vid Toivola.

I god ordning afgingo bataljonerna, den ena efter den andra,
till Kuopio, där ett stort antal farkoster tidigare blifvit samlade,
och härifrån fortsatte man reträtten medels båtar. Löjtnant
Colliander med en mindre fördelning skyddade återtåget och blef
den sista som lämnade stranden.

Ehuru omständigheterna voro tvingande, kändes det dock tungt
för Sandels att öfvergifva ställningen vid Henriksnäs, ty i och
med detsamma lämnade han landsvägen mellan Kuopio och
Uleåborg i fiendens händer. Barclay kunde nu på nämnda väg
afskära återtåget för hufvudarmén. Dock erbjöd ställningen i
Toivola många fördelar. En ansenlig fientlig styrka blef nu bunden
vid Kuopio och motståndarens operationer fördröjdes. Af ofantlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free