Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 14 juni bröt Rajeffski upp från Gamlakarleby och
inträffade den 17:e i Lillkyro. I Nykarleby kvarlämnade han
generalmajor Jankovitsch med ett avantgarde af 1,300 man, och till Lappo
sändes generalmajor Kosatschkoffski med 1,800 man. För resten
stod generalmajor Demidoff i Wasa med inemot 1,700 man och
kusten söder om sistnämnda stad bevakades af Orloff-Demisoff
med omkring 1000 man. För att bemedla förening mellan
Rajeffski och Barclay de Tollys afdelningar hade öfverste Wlastoff
med 800 man blifvit sänd till Saarijärvi.
Själffallet hade ju Klingspor omedelbart bort rycka vidare,
men denna gång lät han förhindra sig af brödbakning! Denna var
bestämd att verkställas den 15:e, och därför bröt han upp först den
16:e och 17:e samt inträffade själf i Gamlakarleby sistnämnda dag.
Stor var invånarnas glädje, då de återsågo sina landsmän.
Ryssarna hade tvungit dem att aflägga tro- och huldhetsed till
kejsaren, men nu anhöllo de om att ånyo få svära svenska
kronan trohet.
Under de närmast följande dagarna rådde en olidlig hetta,
hvarmed arméns långsamma rörelser urskuldades, dock anlände
större delen af densamma den 23 juni till trakten söder om
Jakobstad. Fältmarskalken fattade nu det heroiska beslutet att göra
ett anfall mot ryssarna i Nykarleby, ty det hade anländt bestämda
underrättelser om att Bergenstråle närmade sig finska kusten, och
därför ansåg Klingspor sin högra flank betryggad. Uppbrottet
utsattes till den 24 juni.
Vid framryckandet åtföljde Klingspor själf denna gång
hufvudkolonnen, till dess man stötte på fiendens fältvakt, Denna
drog sig skyndsamt undan, men fältmarskalken bidade ändock en
half timme och red sedan tillbaka, öfverlämnande åt Adlercreutz
att fortsätta ledningen af själfva striden.
Som vanligt under detta krig splittrades trupperna äfven denna
gång i alltför många små fördelningar. Denna brist på
koncentrering försvårade i hög grad gemensamheten i operationerna.
Planen för anfallet var i korthet följande: Major Carl von Otter
och major E. Furuhjelm med 2 bataljoner skulle med båtar gå
öfver älfven ¾ mil söder om staden och falla fienden i ryggen;
von Döbeln med 3 bataljoner hade att begagna sig af en
skogsväg och tränga fram mot södra sidan af staden, besätta bron, som
från staden leder öfver älfven, och sålunda afskära fiendens
återtåg; kapten Langenskjöld med 280 man var bestämd att med båtar
gå öfver älfven vid dess utlopp, öfverrumpla fältvakten och storma
ett därstädes uppfördt batteri; 4:e brigaden jämte allt artilleri skulle
under Adlercreutz’ eget befäl göra bröstanfallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
