Striden om Finland 1808-1809 / 151 (1909) Author: Hugo Schulman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tiden för den gemensamma attacken var utsatt till kl. 4 f. m.

Ryssarna voro emellertid förberedda på ett stundande anfall
och hade vidtagit åtskilliga förberedelser. Större delen af sin
styrka hade Jankovitsch öfverflyttat till vänstra stranden,
kvarlämnande endast 400 man på den högra. På vänstra stranden
hade han för artilleriet låtit uppföra tvenne batterier, det ena
ofvanom bron, det andra nedanom densamma, och på själfva bron
hade han låtit samla lätt antändbart bränsle, för att i händelse
af behof kunna antända densamma. Slutligen hade en mindre
styrka afsändts som förpost på vägen till Lappo.

Adlercreutz var den första, som anlände till utsatt ställe, men
de öfriga kolonnerna läto ej höra af sig. v. Döbeln var

Nykarleby frin förra hälften af 1800-talet.

nämligen bestämd att börja striden. I stället för att vänta ryckte
Adlercreutz i förtid fram, hvarigenom hela företaget misslyckades.

Anländ till stadens närhet, gaf Adlercreutz befallning åt
öfverstelöjtnant Wetterhof att tåga fram och utdrifva fienden. Under
tiden besköt major Charpentier med några sexpundingar fiendens
batterier på motsatta stranden. Ryssarna lämnade snart staden,
dragande sig tillbaka öfver bron, hvilken de i detsamma antände,
så att de sista soldaterna måste tränga sig fram genom lågorna.
I detta ögonblick anlände v. Döbeln. Han hade haft en lång och
mycket besvärlig väg att tillryggalägga. Hela natten hade han
vandrat genom täta skogssnår och djupa mossår, hvarigenom
hans kolonn framkom senare än beräknadt var. I sin ifver att
komma åt fienden stannade Döbeln ej vid den brinnande bron,
utan kastade sig i älfven, hvarvid hans björneborgare utan
betänkande följde efter. Men den starka strömmen begynte draga de
oförvägna männen ned i djupet och tvang dem att återvända till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>