Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden. Döbeln själf skulle omkommit, om ej någon i rätt tid
fått tag i hans rockskört och dragit upp honom ur vattnet.
Adjutanten, kapten Björnstjerna, lyckades emellertid att med sin häst
simmande uppnå motsatta stranden, hvarifrån han med några
borgare sände båtar till v. Döbeln. Allt detta tog så mycken tid
i anspråk, att striden på motsatta stranden därunder i det
närmaste hunnit slutföras.
Från den andra stranden hade v. Otter emellertid varseblifvit,
att bron stod i lågor, och i följd häraf antagit, att han ej kunde
påräkna undsättning af de öfriga kolonnerna. Ensam med sina
två bataljoner vågade han ej göra ett energiskt anfall. Det
lyckades sålunda för Jankovitsch att undkomma på vägen till Wasa.
I alla fall fick v. Otter utstå den hetaste striden under denna dag.
Langensköld, som äfven befann sig på västra älfstranden, framkom
till stället något för sent, hvarför ej heller han kunde hindra
ryssarnas återtåg. En officer och omkring 70 man ryssar togos likväl
tillfånga. Förlusterna i döda och sårade voro å ömse sidor
obetydliga.
Ifall Adlercreutz denna gång varit mera besinningsfull och
gifvit sig till tåls, skulle antagligen Jankovitsch med hela ryska
styrkan fallit i hans händer. Segern var visserligen vunnen,
Nykarleby återtaget och den viktiga vägknuten vid Jutas i Klingspors
händer; nu hade ju fienden genast utan dröjsmål bort förföljas
och undsättning lämnas åt Bergenstråle, hvilken vid denna tid höll
på att landstiga i närheten, men ändock förblef fältmarskalken
åter i overksamhet. Han måste hvila efter den svåra
ansträngningen! Följderna af detta oförsvarligt lama tillvägagående visade
sig snart nog, då Bergenstråle ensam nödgades kämpa emot
fienden i Wasa.
I en 1809 författad visa yttras träffande:
»Man gick, då man borde stå stilla,
Man stannade, när man bort gå;
Man segrade alltid — men illa;
Ty baklänges gick det ändå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
