Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 Kapitlet. Kriget förflyttas till mellersta Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kommenderande generalen, v. Döbeln red till fältvakten;
parlamentären närmade sig med mycken artighet och frågade på
fransyska, hvilket språk han skulle få använda i sitt samtal med
generalen. ’Alla utom ert’, svarade v. Döbeln. Samtalet blef ganska
kort och ryssen red därpå sin väg. Småleende yttrade v. Döbeln:
’han känner sig före och vill se sig omkring, men han lurar icke
mig’. Parlamentären var en husarlöitnant Bibikoff.»
Sedan alla förberedelser voro afslutade, yttrade v. Döbeln, att
han »ordentligen bäddat åt fienden», och till sitt manskap, hvilket
med otålighet väntade på ryssarnas anfall, riktade han förmanande
ord bjudande »lugn och kallsinnighet under striden, då mänskliga
hettan där gärna öfverilar sig».
Själf blef v, Döbeln dock slutligen otålig, ty fienden lät alltjämt
vänta på sig, hvarför han natten mot den 10 augusti sände kapten
v. Konow med ett kompani att rekognoscera vägen till
Tammerfors. Framkommen till Hävunen gård, upptäckte v. Konow några
grupper kosacker, hvilka i sakta mak rörde sig öfver en äng, och
längre bort sågos ansenligare styrkor fotfolk med kanoner draga
fram längs vägen.
Att inlåta sig i strid med en öfverlägsen styrka var icke
meningen, hvarför v. Konow drog sig skyndsamt tillbaka och afgaf
rapport om ryssarnas annalkande. Klockan var nu 3 på morgonen
och man skyndade sig att intaga de tidigare anvisade platserna.
Samtidigt ryckte äfven ansenliga fientliga truppstyrkor under
general Schepeleffs befäl fram längs den andra vägen.
Kapten Hesselius med en sexpundig kanon stod här på
landsvägen och å ömse sidor af densamma lågo björneborgarna i
jägareked beredda att möta ryssarnas angrepp. Dessa stormade snart
fram under högljudda rop och starkt oväsen, hvarjämte en af
deras haubitser åstadkom kännbara förluster i finnarnas leder.
»Ett kraftigt kanondunder, smattrandet och hvinandet af
gevärselden och kulorna från de sammandrabbandes jägarekedjor,
utsträckta på en vidd af 1/3 mil, gjorde, tillsamman med ropen och
stridsbullret, en mäktigt gripande motsats till den omgifvande
naturens majestätiska lugn», skrifver en deltagare. Och v. Döbeln
yttrade härom, att det var »ett lysande och magnanimt spectacle».
Emellertid trängdes björneborgarna allt mer och mer tillbaka
af Schepeleffs tappra soldater, hvilka hejdlöst störtade fram. Men
i rätta ögonblicket anlände till finnarnas hjälp ett kompani, sora
v. Döbeln hållit i beredskap invid kyrkan, och samtidigt lyckades
Hesselius nedtysta den ryska haubitsen, hvilken åstadkommit så
stor förödelse. En stund därpå anlände äfven kapten Uggla med
sina kanoner till platsen, hvarigenom fienden tvangs att stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
