Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 Kapitlet. Kriget förflyttas till mellersta Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagt om dem». Major Tujulin, hvilken på afstånd åhört sina
officerares afgifna löfte, närmade sig dem sägande: »Gossar, gossar!
Jag hör hvad I han för er, och jag tycker om er. Lofven I att
lyda mig, så lofvar jag också er att icke befalla reträtten, förr än
två tredjedelar eller åtminstone öfver hälften af oss stupat.»
Majoren, sedermera öfverstelöjtnanten Erik Wilhelm Tujulin,
hvars namn redan tidigare förekommit i dessa skildringar, förstod
och höll af sina savolaksgossar, och dessa å sin sida voro honom
varmt tillgifna. »Gamla, hederliga Tujulin», benämndes han
allmänt af de yngre kamraterna. Han var en präktig krigaretyp af
den gamla stammen, »anspråkslös, hjärtegod, lugn och tapper».
Det berättas, att då Gustaf III i oktober 1789 mönstrade trupperna
vid S:t Michel, konungen fäste sig vid att Savolaks jägarnes kläder
voro alldeles utslitna, och särskildt befunnos 4:e kompaniets
benkläder trasiga baktill. Missnöjd häröfver vände sig konungen till
brigadchefen, öfverste v. Stedingk, klandrande krigskommissariatet
för försumlighet.
»Tänk er, herr öfverste», yttrade konungen bland annat,
»hvilken skam för oss, om flenden får se våra bussar med dessa
trasiga pantalonger, han skall just utskratta oss.»
Då steg t. f. chefen för kompaniet, löjtnant Tujulin fram,
gjorde honnör och sade med barskt tonfall: »Ers Majestät, jag
försäkrar, att fienden ej skall få anledning att skratta åt oss, ty
Savolaks jägare ha ännu aldrig vändt flenden ryggen.»
Kung Gustaf mätte först den djärfve officeren med en skarp
blick och frågade efter hans namn, men strax därpå klarnade
konungens uppsyn, hvarvid han nådigt utbrast:
»Bra svaradt, herr löjtnant!»
Så snart nya uniformspersedlar omsider hunnit anlända,
tillföllo de första plaggen, på konungens befallning, Savolaks jägarne.
Med sina käcka savolaksare tågade Tujulin vidare, men
framkommen till Sarvikka, blef han där uppehållen genom den af
Palmfelt onödigt förstörda bron, hvilken måste återuppbyggas. Så snart
detta var gjordt, kvarlämnade han på platsen en mindre fältvakt
och tågade till Kuhalampi med sitt öfriga manskap. Vid
sistnämnda ort fattade han posto, intill dess de öfriga trupperna
anlände till stället.
Det var vid denna tidpunkt Klingspor emottog v. Döbelns
rapport om segern vid Kauhajoki och gaf Adlercreutz i uppdrag
att med hufvudstyrkan rycka fram. Själf fann dock
fältmarskalken det angenämare att fortfarande njuta af sitt välbefinnande
hos kyrkoherden i Lappo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
