Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 Kapitlet. Kriget förflyttas till mellersta Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda fortsatte Lode att rycka fram, intill dess han kunde
se fienden i hvitögat. Nu först kommenderade han med högljudd
stämma: »halt!» och »fyr!» Salfvan hade åsyftad verkan och
åstadkom en förfarlig förödelse bland ryssarne. Men ej nog härmed,
— soldaterna kastade sig nu med fällda bajonetter och under
hurrarop mot fienden, bröto igenom deras led och skingrade dem
i vild flykt.
Ryssarnas ställning blef sålunda sprängd och de efterföljande
skarorna med tavastlänningarna under öfverstelöjtnant Wetterhoff
i spetsen skyndade i Lodes fotspår. Den gamle Lode blef
emellertid själf illa sårad, och käppen, som han alltid brukade bära i
handen, söndersplittrades af en kula.
Medan detta tilldrog sig på vänstra flygeln, rensade
öfverstelöjtnant Reuterkrona med åbolänningarne skogen på motsatta sidan.
Löjtnant Lind vid Charpentiers batteri trängde fram på gevärs
skotthåll med några sexpundiga kanoner och
spred förödelse genom sina välriktade skott.
Särskildt utmärkte sig här styckjunkaren
Brehmer, hvilken förde befälet vid en af
kanonerna. Af servisen och betäckningen föllo
hälften och själf erhöll han "en kontusion i armen,
men stannade dock på sin post. Efter
affärens slut omfamnades han på valplatsen af sin
chef, major Charpentier, och general
Gripenberg lofvade att samma dag göra föreställning
om Brehmers befordran till officer.[1]
Det urartade till en allmän flykt för fienden, hvarvid kapten
Kurtén med stor framgång lät de tvenne vid Revolaks tagna ryska
haubitsarna slunga projektiler efter dem, då de skyndade bort
längs Raho-vägen. Palmfelts fördelning följde omkring 13
kilometer tätt efter och lämnade ej fienden, förrän mörkret inbröt,
och en vid Oikonen uppbränd bro förhindrade fortsatt förföljelse.
Segern var fullständig, men Adlercreutz förfogade ju äfven vid
tillfället öfver en till antalet dubbelt större styrka än fiendens. En
berömvärd tapperhet hade å ömse sidor utvecklats, och det hela
hade kostat många offer, bland hvilka på finnarnas sida voro en
officer — fänrik von Hausen — och närmare 200 man sårade och
döda. Svårt sårade voro förutom de tidigare nämnda, general
Cronstedt och öfverstelöjtnant Lode, äfven major C. F. Tavast[2]
 |
C. L. Lode. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
