- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
219

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kapitlet. Striderna i skärgården.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sabeln drifva dem fram. Fåfäng möda! De läto hugga ned
sig, men att få dem ur fläcken var ogörligt. I verklig förtviflan
sökte jag slutligen endast döden. Då öppnades portarna.
Omgifven af sin stab och sitt korpralskap soldater, utryckte Buxhœvden,
bröt med fälld bajonett genom de svenska bataljonerna, och sedan
hans folk uppstämt ett skallande hurra, försvann han i skogen.»
»Så snart ryssarna försvunnit», fortsätter Björnstjerna,
»återvände landtvärnssoldalernas mod, men disciplinen blef ej bättre.
Utan att vidare bry sig om hvarken mig eller sitt öfriga befäl, rusade
de nu in i det öfvergifna huset. Här plundrades allt med
största skicklighet. Ej nog, att Buxhœvdens ståtliga middag
försvann inom deras hungriga munnar, detta var i sin
ordning; men de rika ryska uniformerna föllo dem särdeles i
smaken, och snart visade sig min trupp i den löjligaste
maskeraddräkt. Här en i lysande generalsfrack och trasiga blå
komissbyxor; där en annan i trekantig hatt, stora stöflar,
släpsabel och pistoler, men med armbågarna tittande ut genom den slitna jackan;
här åter en tredje stoltserande i silfvergaloneradt betjäntlivré och
nakna fötter.»

Men snart skulle villervallan yttermera tilltaga. Fienden,
hvilken det ej kunde undgå, huru ynkliga dess motståndare voro,
samlade förstärkningar i närheten och ryckte därefter i sin tur
mot gården. Nu sjönk modet ånyo hos landtvärnsgossarna, och
det kostade Björnstjerna all möda att ordna dem i kolonn.
Öfverste Palén var sårad, hvarför det tillkom Björnstjerna att
återföra manskapet. Han riktade till dem ett tal, hvari med bjärta
färger framhölls, huru ryssarna bruka sända sina krigsfångar till
Sibirien med afskurna öron och näsor. Det var ej godt att råka

illustration placeholder

M. Björnstjerna.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free