Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven på vägen till Lintulaks, där öfverste Aminoff med
karelarna intagit ställning, hade en liflig strid pågått. Lukoff med
sin vida öfverlägsna styrka trängde på, och Aminoff vek tillbaka,
ehuru endast steg för steg, hvarigenom han lyckades fördröja de
till Kamenskis undsättning bestämda trupperna.
Sålunda hade, trots fiendens öfverlägsenhet, Adlercreutz
lyckats bibehålla sin position och kunde anse segern för sin.
Kamenski, som var okunnig om sina sidoafdelningars, d. v. s.
Lukoffs och Kosatschkoffskis öden, var beredd att följande morgon
gå tillbaka och hade till och med redan låtit trossen afgå, på väg
till Alavo, för att ej hindras vid återtåget; dock ämnade han
invänta morgondagen, innan det definitiva beslutet fattades.
Den ständigt vaksamme Kulneff begaf sig emellertid under
natten ut för att kontrollera sina förposter. Därvid upptäckte hans
skarpa örnblick att något försiggick i finnarnas läger, hvilket
erbjöd honom en sällsam syn. Han såg bivuakeldarna plötsligt
flamma upp och brinna med klar låga, för att en stund senare
aftaga i styrka och småningom i det närmaste slockna bort. Hans
vana öra uppfångade ljud, af hvilka han slöt, att motståndarne
aflägsnade sig; — med ett ord, allt tydde på att Adlercreutz
själfmant brutit upp och lämnat sin ställning. För att öfvertyga sig
härom, begaf sig Kulneff med några kosacker sakta till bron och
smög sig öfver några förkolnade stockar till andra sidan, där han
ganska riktigt fann lägret öfvergifvet.
Skyndsamt red nu Kulneff till Kamenski för att anmäla
förhållandet. Gladt öfverraskad beslöt denne att genast vid
daggryningen följa efter.
Hvad hade väl förmått Adlercreutz att öfvergifva sin utmärkta
ställning vid Ruona?
Det kunde förefalla, som om han för tidigt lämnat densamma,
som om han handlat öfveriladt, men i själfva verket gafs det
vägande skäl för hans tillvägagående. På aftonen hade nämligen från
Aminoff inträffat ett bud, som meddelade, att denne nödgats
uppgifva ställningen vid Mänkjärvi, emedan Lukoff med 2,000 man
från Lintulaks tågade mot Salmis. En annan rapport från v. Essen
gaf vid handen, att Kosatschkoffski med 1,000 man trängde fram
längs Kuortane sjös västra strand; äfven han närmande sig Salmis.
Ifall Adlercreutz nu fortfarande försvarat sin ställning vid Ruona,
hvilket han antagligen kunnat göra en tid, hade han, efter det
nyssnämnda fientliga styrkor framkommit, omringad från alla håll,
råkat i en fälla. Ett försök att bryta sig igenom en i det närmaste
dubbelt så talrik styrka skulle sannolikt ha utfallit illa. Om man
äfven antager det föga sannolika, att Adlercreutz skulle lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
