Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befann han sig nu omringad på alla håll, ty äfven från söder
framträngde ryssarna. Här höll nämligen v. Otter på att från Ilmola
gå till Ylistaro, äfven han förföljd af fienden.
Gyllenbögels frikår och 2:a brigaden hade samma dag på
aftonen förenats med hufvudarmén i Lillkyro. Vegesack, hvilken
äfven tågat norrut, lämnade öfverstelöjtnant Drufva med 500
upplänningar och 2 kanoner som arriergarde vid Ömossa. Sistnämnda
fåtaliga fördelning hade att utstå en het skärmytsling innan den
anträdde återtåget. Det var här den unga grefve Vilhelm v. Schwerin
första gången var med i elden och med sina två kanoner så
modigt höll de påträngande kosackerna på tillbörligt afstånd.
»Här stupade folk som gräs», skref Schwerin till sin moder.
»Nu gällde det. Vi retirerade. Cosackerna gjorde 3 gånger chock
på mina blottade canoner, kastade sina pikar, men jag mötte dem
med drufhagel och de retirerade. På detta sätt tortsatte vi affaren
under en beständig eld i 5 timmar och retirerade 1 ½ mil, där halt
gjordes. Här kom Drufvan med hela officerscorpsen, omfamnade
mig, tackade mig, det jag frälst dem. Folket hurrade och önskade
mig en beständig välfärd.» Emellertid anlände v. Vegesacks
detachement slutligen till Toby (sydost om Vasa), i hack och häl
förföljdt af fienden.
Hotad från alla sidor, sammankallade Klingspor nu i Lillkyro
ett krigsråd, till hvilket Klercker, Aminoff, v. Vegesack och
Adlercreutz inbjödos. Klercker framställde här en skriftlig plan, hvari
han utvecklade, att endast tvenne utvägar funnos: antingen skrida
till drabbning, eller retirera. I båda fallen ansåg han, att
kustvägen till Uleåborg med alla till buds stående medel borde
bevaras, och att därför utan dröjsmål afdelningar skulle afsändas till
såväl Gamlakarleby som Nykarleby. Beslutet om strid eller
reträtt kunde fattas först sedan sistnämnda orter blifvit besatta af
tillräckliga styrkor.
De församlade generalerna förenade sig om Klerckers åsikt,
hvarför tvenne bataljoner björneborgare (Eek och Furuhjelm) jämte
Gyllenbögels frikår ännu samma afton fingo order att marschera
mot Nykarleby. Till v. Fieandt afgick äfven omedelbart ett ilbud
medförande en befallning att vända om, tåga till Gamlakarleby samt
upphöra med broarnas förstöring.
För att likväl rädda de rika förråden och bringa i säkerhet
det stora antal af sårade, hvilka lågo på sjukhusen i Vasa,
arbetade krigskommissarien Klingstedt med outtröttlig ifver. Det
lyckades honom sålunda, att inom kort tid afsända 1,400 man sjuka
och sårade med fartyg till Umeå, äfvensom att med hästar längs
vägen norrut bortforsla större delen af förråden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
