Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Döbelns förluster i döda och sårade utgjordes af endast 42
man, bland hvilka fänrik Jägersköld var lindrigt sårad.
Kosatschkoffskis förluster äro okända, dock torde dessa varit betydligt större.
Själf säger Döbeln om striden vid Juthas: »Denna strid är
icke lysande af rörelser eller manoeuvre, men vittnar om
artilleriets duktighet, Öfver- samt Underbefälets och manskapets tappra
förhållande, hvilket vid alla tillfällen utmärkt Björneborgs
Regemente.» Detta hade före striden i 14 dagar utan afbrott tågat
längs landsvägarna, och voro soldaterna i följd häraf alldeles
utmattade af trötthet och umbäranden, men det oaktadt ådagalade
de ett aldrig bristande mod. Inom en månad hade regementet
deltagit i 8 drabbningar, af hvilka Döbeln ansåg den vid Juthas
för »pärlan i den segerkrans, de under fälttåget förvärfvat». Men
drabbningen vid Juthas, björneborgarnas ärofullaste strid, blef äfven
den sista de utkämpade under Döbelns eget befäl. Ty kort därpå
tog febern åter ut sin rätt, och den viljestarke befälhafvaren
förmådde ej mera öfvervinna sjukdomen. Hans undergräfda hälsa
nödgade honom att begifva sig till Sverige för att där söka bättre
läkarevård, hvarefter han i februari öfvertog befälet på Åland. För
drabbningen vid Juthas blef v. Döbeln befordrad till generalmajor.
År 1885 restes på höjden invid landsvägen, där kanonerna i
början af striden stodo, ett väldigt stenkummel med en hög
bautasten med von Döbelns medaljongporträtt — ett värdigt
monument, bevarande för eftervärlden minnet af »Döbelns dag». Från
tidigare år finnes därstädes äfven tvenne i klippor inhuggna
inskrifter.
På stentaflorna under medaljongen läses, å den ena:
»Af fosterlandet till de tappres minne.
Björneborgarne.
Gyllenbögels frikorps.»
»O fosterland, hvem spanar dina öden?
Förborgadt är, om lyckan eller nöden
en gång skall röjas i din framtids drag;
men hur du jublar då, men bur du klagar,
skall ständigt dock bland dina skönsta dagar
du minnas denna, minnas Döbelns dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
