Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskildas hela inkomst för året, hvarigenom han yttermera ökade
förbittringen emot sig.[1]
England ville till en början ej höra talas om att öka
subsidierna, och nämnda lands minister i Stockholm, Merry,
meddelade konungen den 24 februari sin regerings afböjande svar.
Tillika framförde Merry, att då konungen ej haft framgång i sina
företag, tillrådde England honom att sluta fred med Ryssland.
Ett dylikt förslag hade konungen ej väntat. Öfverväldigad af
raseri gjorde han ett häftigt språng, tryckte sin hatt på hufvudet
och störtade med vild uppsyn emot den förbluffade ministern.
Denne, som fruktade att få konungens värja i sig, gjorde en djup
bugning och drog sig skyndsamt ur rummet. Sedan konungen
blifvit ensam, satte han sig, ännu i uppbragt tillstånd, vid
skrifbordet och skref en befallning till befälhafvaren för västra armén,
friherre Cederström, att låta sekvestrera alla engelska fartyg och
all engelsk egendom i svenska hamnar. Ett annat bref uppsatte
han till sin fiende, konungen af Danmark, hvari han förklarade
sin brytning med England och föreslog konung Fredrik att
gemensamt utestänga engelsmännen från östersjön.
På västra gränsen hade baron Cederström den 2 december
ingått vapenhvila på obestämd tid med 48 timmars uppsägning.
Trupperna hade där å ömse sidor af gränsen intagit kantoneringskvarter;
faran var sålunda på detta håll för en tid framåt undanskjuten.
Nyssnämnda bref hunno dock ej afgå, ty konungen emottog
ännu samma dag en viktig underrättelse från Toll. Denne sände
nämligen en mängd proklamationer, hvilka medelst luftballonger
från Danmark blifvit öfversända till Skåne, innehållande
uppmaning till svenskarna att afsätta Gustaf Adolf samt välja konung
Fredrik VI till konung. Härigenom, säges det i proklamationerna,
skulle de tre brödrafolken förena sig under samma krona och gå
ett nytt tidehvarf af lycka och sällhet till mötes.
Dessa konspirationer afkylde konungen ånyo gentemot
Danmark, men hans vrede mot England höll fortfarande i sig. Till
kanslipresidenten Ehrenheim yttrade konungen, slående
knytnäfven i bordet: »Jag skall slåss med dem alla, men först och främst
med engelsmännen; ty de äro högfärdiga och näsvisa, dem skall
jag knäcka. Jag har nog märkt, huru man länge sökt skrämma
mig till fred; men jag skall visa, att jag ej låter skrämma mig af
någon, ej heller af er, min baron.» Vid dessa ord steg Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
