Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Araktschejeff hade under sitt besök råkat i personlig ovänskap
med Buxhœvden. Den förre var som kändt en sällsynt
hänsynslös, intrigant och hämndgirig person, och den som råkat misshaga
honom, kunde på förhand anse sin sak förlorad. Allt hvad
Buxhœvden numera företog eller hvad han underlät att göra,
utsattes för en sträng kritik och vantolkades med tydlig afsikt att
framställa fel och försummelser. Till exempel, då folkresningen
under sommaren flammade upp i olika delar af landet, förklarade
man nämnda rörelse vara en följd af de ryska soldaternas hårda
och grymma förfarande mot invånarna. Skulden härför blef
naturligtvis kastad på öfverbefälhafvaren. Då de svenska fartygen
på våren begynte kryssa omkring i finska skärgården och
Buxhœvden anhöll om förstärkningar, klandrades han ånyo. Det var
ingalunda små fordringar man ställde på honom — samtidigt skulle
han bevaka den långa kuststräckan, kufva folkresningen, vinna
segrar öfver Klingspors armé och se till att hans egna soldater ej
ledo brist på lifsförnödenheter och ammunition; och allt detta i
ett fientligt land, där transportfororna ständigt öfverföllos och
plundrades af oförvägna partigängare! Att han under dylika
förhållanden yrkade på förstärkningar var själfklart, men detta
tolkades åter såsom oförmåga. Kejsaren själf, som ständigt umgicks
med den djärfva planen att låta trupperna gå öfver hafvet samt
ville förflytta kriget till svensk botten och rycka mot Stockholm
för att där diktera fred, var högst missnöjd med att uppfyllelsen
af hans önskan alltjämt fördröjdes. Redan i mars 1808 hade
Alexander meddelat sin plan åt Napoleon, hvilket yttermera bidrog
att uppreta honom öfver de gäckade förhoppningarna.
Segrarna på hösten 1808 tillskrefvos uteslutande grefve
Kamenskis skicklighet och tapperhet. Visserligen var Buxhœvden
ej närvarande vid dessa strider, och såsom någon framstående
fältherre kan han ju knappt betraktas, men han ägde dock en god
organisationsförmåga och visade prof på samvetsgrann plikttrohet.
Under för handen varande omständigheter kunde billigtvis af
honom ej fordras mer, än hvad han i själfva verket presterade. Till
den grad förlorade Buxhœvden småningom sitt anseende i
Petersburgs inflytelserika kretsar, att markis Paulucci, en italiensk
emigrant, anställd i rysk tjänst, allt emellanåt blef afsänd till
krigsskådeplatsen, för att kontrollera generalen och uppgöra
operationsplaner för krigets fortgång. Stundom erhöll Buxhœvden
färdigt uppgjorda detaljerade planer från S:t Petersburg, med
befallning att punktligt följa desamma, ehuru man till och med
mången gång med afsikt så uppställt dessa, att de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
