Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Umeå. 2:a kåren skulle samtidigt gå öfver Kvarken och därpå
fortsätta marschen till nämnda stad. Härefter skulle den i
förening med 1:a kåren försöka bana sig väg till Stockholm. Åbo var
utsedt till samlingsplats för en här af minst 20,000 man, hvilken
öfver den åländska ögruppen och Ålands haf skulle bryta sig väg
rakt mot trakten af Stockholm, där alla ryska trupper skulle
förena sig. Så snart man kommit därhän, borde den svenska
flottan förstöras och trupperna intaga en sådan ställning, att de,
då hafvet gått upp, kunde bibehålla fast fot på svensk mark.
Krigets förflyttning till andra sidan af Bottniska viken var ej
allenast Alexanders egen älsklingsidé, som ständigt upptog hans
tankar, detta påyrkades jämväl energiskt af Caulaincourt, franska
regeringens ambassadör i S:t Petersburg. »Att innehafva
Stockholm», yttrade Caulaincourt, »innebär herraväldet öfver Sverige
och dess krigshamnar: häri ligger svaret på allt . . . Frågan gäller
herraväldet i Östersjön, d. v. s. engelsmännens och svenskarnas
aflägsnande från er (Rysslands) tröskel, samt att på ifrågavarande
haf för S:t Petersburg och ryssarna skapa ett hundraårigt lugn.
Alla nämnda fördelar befinna sig i Stockholm . . . Medelst några
större ansträngningar kunde denna Rysslands geografiska fiende
lätt kufvas. Man bör ej bedraga sig, ty genom minsta dröjsmål
kunna alla de fördelar, hvilka nu, till följd af Sveriges närvarande
belägenhet erbjudas, gå förlorade. Landet, hvilket nu är uppfylldt
af skräck, missnöjdt med sin konung och upprördt af tanken på
de faror, som hota dess hufvudstad och hela rikets bestånd —
detta land kan ej vara farligt.»
Åtskilliga förslag till planens utförande framlades dessutom
af Caulaincourt för kejsaren. I dessa ingick bland annat ett
särskildt märkvärdigt projekt, utgående på att uppställa en här af
finsk milis, under befäl af finska medborgare, hvilkas familjers
hufvudmän skulle hållas i S:t Petersburg. Nämnda här, tyckte
han, borde uppbringas till 7,000 man och jämte ryska
observationstrupper deltaga i Finlands försvar mot invasioner från Sverige. (!)
General Knorring, den nyssutnämnde öfverbefälhafvaren, var
vid denna tidpunkt ej längre någon ung man. Född i
Östersjöprovinserna 1746, hade han, som tidigare omnämnts, varit
stabchef för ryska armén i Finland under 1788—1790 års krig.
Därefter hade han bevistat krigen i Turkiet, i Polen och år 1806 mot
Napoleon, där han vid åtskilliga tillfällen skördat lagrar på
slagfälten. Han skildras som »en bildad, human och belefvad person»,
men därtill »mera en beräkningens än en handlingens man». Af
Knorrings verksamhet i Finland framgår, att han, oaktadt sina
grundliga teoretiska kunskaper, dock ej ägde de betingelser, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
