Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverenskom äfven att svenskarna skulle bibehålla sin ställning, samt
att ryssarna finge besätta Vårdö och Föglö, men ej gå längre innan
Döbeln följande dag sammanträffat med Knorring. Till
mötesplats utsågs Klementsby.
Arfvedson återvände till Döbeln, medan Lagerbring stannade
kvar hos Knorring och åtföljde de ryska trupperna, då dessa
tågade till Vårdö; där bestämdes demarkationslinjen, hvarefter äfven
Lagerbring reste till svenska hären.
Under tiden hade Döbeln ej förblifvit i overksamhet. Med
sin vanliga energi vidtog han alla nödiga förberedelser för ett
skyndsamt återtåg, ty han litade ej på att fienden skulle hålla sitt
löfte. Lifsförnödenheter och kläder utdelades åt manskapet. Hvad
som återstod sändes i slädar till Sverige, dit äfven en stor del af
de sjuka afreste. Skepp och varf uppbrändes, och trupperna
sattes i rörelse mot Eckerö. För att dölja denna rörelse kvarhöllos
dock tvenne bataljoner under major v. Engelbrechtens befäl.
Den 16:e inträffade Döbeln, åtföljd af Lagerbring, på utsatt
tid i Klementsby, där han före sig fann general Knorring. Döbeln
varseblef att de ryska entertrupperna stodo stilla, hvaremot deras
flyglar med största hast marscherade framåt, tydligen för att
sålunda innesluta svenskarna. Detta var äfven i själfva verket
Knorrings afsikt, och då han efter en stund förmodade att
omslutningen redan skett, begynte han underhandlingen med att uppmana
Döbeln att med hela sin afdelning sträcka gevär och gifva sig
fången. Men Döbeln försäkrade, att han förr skulle slåss till sista
man, än ingå några på minsta vis skymfliga öfverenskommelser.
Då nu Knorring insåg, att hans motståndare ej lät något
skrämskott imponera på sig, blef han medgörligare och uppsatte
villkor för ett stillestånd. Enligt dessa skulle Döbeln ostörd få
draga sina trupper ull Sverige, hvarjämte fientligheterna utefter
hela svenska kusten, från Stockholm till Piteå, skulle inställas
intill den 1 april.
Man var redan beredd att underteckna fördraget, då
Araktschejeff anlände till stället. Så snart denne erhållit kännedom
om innehållet af öfverenskommelsen, förklarade han, »att
kejsarens afsikt med denna stora expedition och företagen i Norrland
ej allenast var att eröfra Åland, utan jämväl att i Sveriges
hufvudstad bestämma freden». I vredesmod sönderref han den
uppsatta handlingen och tillade, att inga andra villkor kunde beviljas,
än att de svenska trupperna sträckte gevär eller förblefve af de
ryska inneslutna under 4 dagar, inom hvilken tid man kunde
afbida svar från riksföreståndaren beträffande de fredsvillkor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
