Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från rysk sida skulle föreslås. Antogos dessa ej, skulle svenskarna
anses för krigsfångar.
Araktschejeffs förmätna fordringar och hans öfvermodiga
uppträdande gjorde ett för honom oväntadt intryck på Döbeln. Denne
råkade i raseri, och ett allmänt gräl uppstod. Döbeln förklarade
sig ej längre vilja dröja på stället och höra deras »ofogeliga
påståenden, men på fältet var han beredd att möta sin motståndare».
Slutligen utmanade han de ryska generalerna på envig, hvarpå
desse i sin tur förbittrades öfver Döbelns uppförande. Nu trädde
den lugna Lagerbring emellan och lyckades stilla de uppbrusande
sinnena. Döbeln aflägsnade sig och reste bort samt lämnade
Lagerbring ensam i ryska högkvarteret, för att så vidt möjligt draga
ut på tiden mett fortsatta underhandlingar.
Det gällde nu för Lagerbring att uppehålla sammankomsten
så länge som möjligt, för att gifva svenskarna ett ansenligt
försprång; ty om ryssarna omedelbart anfallit, hade svenska armén
varit förlorad.
Med skicklighet upptog han ånyo de afbrutna
underhandlingarna och uttänjde diskussionen genom att tvista om småsaker,
tills klockan slutligen visade elfva på kvällen. Vid denna tid
antog Lagerbring att Döbeln säkert hunnit fram till Eckerö och att
svenska armén vore utom fara. Då general Suchtelen i detsamma
på en karta utpekade truppernas ställning, yttrande att den
underlägsna svenska fördelningen omöjligt skulle kunna försvara sig,
emedan den för närvarande torde af ryssarna vara omringad,
svarade Lagerbring lugnt, att Suchtelen misstog sig om
svenskarnas ställning, ty de befunno sig för närvarande ej där generalen
utpekat, utan — långt ute på Ålands haf.
»Då har Ni bedragit oss», utropade Suchtelen harmset, »ty
efter gårdagens öfverenskommelse skulle trupperna bibehålla sin
ställning, så länge underhandlingarna fortforo.»
»Vi hafva följt herrarnas exempel», svarade Lagerbring, »och
då Ni tvärt emot nämnda öfverenskommelse redan i morse
började låta edra kolonner framrycka till den förmodade
omringningen, så hade äfven vi rättighet att tänka på vår säkerhet.»
Lagerbring afbröt nu vidare underhandlingar och reste med
ryssarnas fredsförslag skyndsamt sin väg. Hans beräkningar voro
ganska riktiga. Döbeln hade nämligen hunnit fram till Eckerö,
och trupperna vidtogo därstädes förberedelser för att begynna
tåget öfver isen mot svenska kusten.
Hela natten åtgick till ordnandet af den förestående farliga
färden. Kläder och lifsmedel utdelades bland manskapet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
