Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringränd af ryssarna. Deras rytteri, hvilket bakom hvarje karl förde
en fotjägare på sadeln, hade hunnit ställa sig emellan
savolaksarne och kusten. Men Furumark förlorade ej sitt vanliga lugn,
han fortsatte marschen i sluten trupp, omgifven af flankörer,
hvilka utan afbrott aflossade sina skott. Inom kolonnen förspordes
redan tal om att gifva sig, ty man trodde ej mer på möjligheten
att bryta sig igenom, men då hördes Dunckers röst: »Jag ger mig
aldrig så länge jag har en karl på benen», utropade han och drog
därvid så häftigt på sin mössa att den nedsjönk öfver öronen.
Ingen vågade vidare göra en antydan om kapitulation. Sedan
fienden varseblifvit att trupper funnos samlade vid Ostnäs, drog
den sig tillbaka samt stannade öfver natten på isen. Det
berättas att den ryske chefen, då han vändt sin häst för att begynna
återtåget, med sabeln giort honnör för Furumark och Duncker.
Den andra ryska afdelningen, hvilken nu ryckte an mot
Obbola by, stötte här på ett kraftigt motstånd af major Ehrnrooth.
Från kl. 4 e. m. till kl. 9 på aftonen pågick en liflig skottväxling,
utan att ryssarna dock lyckades intränga i byn. Vid nämnda tid
anlände v. Törne med en annan bataljon savolaksare och öfvertog
befälet. Ryssarna, som längtat att få kvarter i byn, sågo sig
tvungna att tillbringa äfven denna natt under bar himmel. Till
all lycka kommo de öfver ett infruset handelsfartyg, hvilket
söndertogs till bränsle; kölden hade nu stigit till 30 grader. Hade
Törne under natten anfallit de utmattade och stelfrusna ryssarna,
skulle dessa antagligen varit förlorade, men han ansåg sin trupp
därtill vara för fåtalig. »Vi äro för svaga», sade Törne, »knappast
700 man, och hafva inga kanoner.»
I stället drog sig Törne under natten tillbaka mot Degernäs
by, där han följande morgon af en vida öfverlägsen styrka blef
angripen. Hotad att här blifva afskuren, måste han fortsätta reträtten.
Framkomna nära intill Umeå utsände de våra en
parlamentär till ryssarna med anhållan om ett samtal mellan
Cronstedt och Barclay de Tolly.
En kurir, medförande underrättelsen om Gustaf Adolfs
störtande från tronen, hade nämligen under natten anländt, hvaraf
Cronstedt antog att kriget vore slut. Hans ställning var för resten
ytterst brydsam, ty omringad af en vida öfverlägsen fiende, såg
han sig urståndsatt att länge med framgång värja sig. Återtåget
söderut var afskuret, afdelningen i Ostnäs kunde anses förlorad,
och hästar saknades för att bortföra kanonerna och de rika
förråden i staden. Under dylika omständigheter beslöt Cronstedt
att öppna underhandlingar med fienden, för att för sig söka
utverka de största möjliga fördelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
