Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barclay de Tolly åter, som fruktade för att Cronstedt, ifall
honom ej beviljades några eftergifter, skulle låta uppbränna
förråden, hvarigenom den ryska afdelningen med detsamma vore
förlorad, emottog beredvilligt anbudet. Proviantbrist skulle snart
gifva sig tillkänna; truppernas krafter voro efter de utståndna
ansträngningarna alldeles uttömda och alla längtade efter en
välbehöflig hvila.
Utan svårigheter enades generalerna om vapenhvila, på i
hufvudsak följande villkor: »Att de svenska trupperna skulle utrymma
Umeå samma dag kl. 4 e. m., hvarefter ryssarna skulle äga att
där inträda; att de svenska trupperna skulle draga sig tillbaka till
Hernösand med förposter i Nordmaling, under det ryssarnas
förposter skulle få utsträckas till gränsen af Umeå län; att de svenska
trupperna skulle förses med fyra dagars lifsmedel men alla öfriga
förråd öfverlämnas åt ryssarna; att de sjuka fortfarande skulle
vårdas i Umeå, samt att stillestånd skulle pågå, till dess de till
högste befälhafvarne på båda sidor sända kurirerna hunnit
återvända, och sedan med 24 timmars uppsägning.»
När lifsmedlen utdelades åt våra soldater, inträffade samma
bedröfliga företeelse som på Åland, d. v. s. att många berusade
sig med brännvin. Här gick oordningen till och med så långt,
att soldaterna öfverföllo sina officerare och hotade med myteri.
Sålunda berättar Montgomery, hvilken själf var närvarande, att
då kapten v. Fieandt med kraft sökte afstyra de berusades ofog,
voro dessa färdiga att sönderslita honom. För ordningens
upprätthållande såg befälet sig slutligen tvunget, att, så smärtsamt
det än var, anhålla om ryssarnas hjälp vid utställandet af vakter.
En del ryska officerare fägnade sig öfver sina motståndares
belägenhet, men då de upptäckte att deras egna kosackofficerare
förplägade sig i sällskap med de rusiga soldaterna och drucko
ur samma kärl som dessa, nedstämdes dock skadeglädjen hastigt.
Följden blef emellertid att 50—60 druckna soldater kvarstannade
i staden och gjordes till krigsfångar, och dessutom dogo flera af
utsväfningen under marschen.
I brist på hästar måste manskapet draga kanonerna,
hvarigenom färden gick mycket långsamt, och först den 22:a anlände
trupperna till Öre-älf, på hvars södra strand de förlades i byarna.
De genomfrusna ryssarna intågade emellertid högtidligt i Umeå
på eftermiddagen samma dag och fingo nu omsider njuta af varma
kvarter. En mindre afdelning sändes dock genast norrut för att
bemäktiga sig de förråd, hvilka man förmodade skulle finnas
fördelade på olika orter. Från Vasa anlände äfven ännu samma
dag ett ryskt regemente, till följd hvaraf Cronstedt, öfverdrifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
