Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga tillfällen visat sig beredda att modigt offra sig för
fäderneslandet, efter att under ett helt år med oböjlig ihärdighet
hafva kämpat mot en öfverlägsen fiende och otaliga vedermödor.
Denna lilla återstod af finska armén hade nu råkat i ett läge,
som berättigade densamma att nedlägga vapnen och likväl
rättvisligen åtnjuta samtidens och eftervärldens fulla högaktning. Att
den ej saknade mod, hade af densamma ådagalagts måhända mer
än af flera andra truppdelar under pågående krig. Gripenbergs
personliga mod var kändt af enhvar, och feghet var väl det sista
man kunde beskylla honom för. Alltifrån krigets första skede hade
han varit med i elden, aldrig skonade han sig själf; särskildt hade
han utmärkt sig vid Lappo och Alavo. Till och med ryssarna
hade lagt märke till en gråhårsman, som alltid sågs närmast dem
under striderna, och läto en gång en parlamentär förfråga sig om
hvem denne man var. Gråhårsmannen var Gripenberg.
Emellertid blef Gripenberg efter kriget kallad att inför
krigsrätt i Stockholm rättfärdiga sitt handlingssätt, men kejsar
Alexander, hvars undersåte han dåmera var, förbjöd honom att inställa
sig. Då nu krigsrätten ej kunde fälla den anklagade, förklarades
att saken »icke tillfyllest var utredd» och öfverlämnades åt
framtiden att döma om Gripenberg; och denna framtid har borttagit
hvarje fläck från namnet Hans Henrik Gripenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
