Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Kapitlet. Inre förhållanden i Finland under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukade slita blommor och åkerbär, medan vi sutto under de
sekelgamla furorna? eller I, med hvilka vi stormade fram i en
hvirflande vals i Gamlakarleby och Uleåborg, öch dämpade er
patriotiska förbittring genom vår undergifvenhet och tjänstvillighet? . . .»
Det framgår, att de unga damerna till en början infunno sig
å nöjestillställningarna af fruktan för att de, om de afböjt
inbjudningen, kunnat draga fiendens förbittring och hämnd öfver sig,
sina närastående och måhända öfver hela landet. Men snart nog
intogs ungdomen af officerarnes ridderliga uppträdande, deras
eleganta umgängesvana och roade sig så af hjärtans lust, utan att
vidare tänka på det märkvärdiga i saken.
Äfven mellan själfva de stridande arméerna förekom, då
vapenhvila rådde, ett kamratlikt närmande. Å ömse sidor bjöd man
sina fiender på middagar, supéer eller bålar och bemödade sig
om att vid dylika tillfällen öfverträffa hvarandra i gästfrihet.
Kamenski och Klingspor intogo en måltid tillsammans i
Gamlakarleby, och likaså gjorde Sandels och Tutschkoff jämte deras
officerare, då budskapet om stilleståndet i Olkijoki nådde dem.
Såväl bland högre som lägre officerare förekommo dylika
bjudningar ganska ofta, och på förposterna under vapenhvilan hände
att man fördref tiden med tärningsspel, hvarvid trummorna
tjänade som bord.
Ett förhållande likt det som uppstod mellan de båda
stridande arméerna ansågs ej utgöra något hinder för en
samvetsgrann pliktuppfyllelse. Man kunde gladt fördrifva tiden
tillsammans under vapenhvilan och visa hvarandra ömsesidig aktning
och det oaktadt, när stridssignalen kallade, återgå till kamp på
lif och död.
Uppmanad och inspirerad af kejsar Alexander, vinnlade sig
Buxhœvden om att göra allt hvad i hans förmåga stod för att
lindra krigets fasor och skydda landets fredliga invånare mot
öfvervåld af militären. Han utgaf en befallning om att dylika
förseelser på det strängaste skulle bestraffas. I Åbo inrättade han
vid sitt kansli en blandad kommitté af finnar och ryssar, hvilken
ägde att undersöka klagomål från folkets sida och döma de
skyldiga. I praktiken kom dock nämnda domstol stundom till
oriktiga slutledningar.
Under krigets första skede trädde ej några egentliga
missförhållanden i dagen, men då en proklamation af den 11 maj
utfärdades, i hvilken alla invånare anbefalldes att aflägga
trohetsed till tsaren, begynte förhållandet mellan ryssarna och
Finlands folk undergå en väsentlig förändring. Man hade hittills i
S:t Petersburg förlitat sig på Sprengtportens bestämda påståenden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
