Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Kapitlet. Inre förhållanden i Finland under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att finnarna gärna emotsåge en förening med ryska riket; men
efter det folket vägrat att svära trohetsed, varseblef man det skefva
i denna föreställning. En del aflade dock eden, men flertalet
vägrade. Ämbetsmännen hotades, ifall de skulle vägra, med
förlust af sina tjänster, allmogen skrämdes däremot med olikartade
repressalier, hvarigenom allmän oro och stark jäsning uppstod i
landet. De tidigare skildrade folkresningarna flammade nu upp
öfverallt, omintetgörande det goda förhållandet mellan ryssarna
och det finska folket.
Anmärkas bör, att allmogen med större seghet stod emot
edens afläggande än tjänstemännen och de bildade klasserna
öfverhufvud. Den antagliga anledningen härtill var, att de mera
upplysta tidigare kommo till insikt om ändamålslösheten i att
försvara sig. De insågo så småningom att Finland nu med
oundviklig säkerhet gick en förening med Ryssland till mötes. Oklokt
hade det varit, resonnerade man, att då göra ett hårdnackadt
motstånd, utan borde man tvärtom, för landets framtida lycka,
foga sig i den nya härskarens önskan, för att såmedelst söka
bereda efterkommande släkten de bästa möjliga förhållanden.
»Man ville rädda Finland från fullständig undergång», yttrar
grefve Rehbinder.
Besjälad af en dylik uppfattning och af innerlig öfvertygelse
om att handla rätt, uppmanade biskopen i Åbo, Jakob Tengström,
i ett cirkulärbref af den 1 juni 1808, sina underlydande präster
att tillhålla allmogen i församlingarna att lugnt fortsätta sina
vanliga näringar och lefnadsyrken samt afhålla sig från alla oroliga
och brottsliga företag. Själf aflade han i spetsen för prästerskapet
och universitetets lärare redan den 21 maj den af de ryska
myndigheterna anbefallda trohetseden. Äfven landshöfdingen i Åbo, Knut
v. Troil, underkastade sig utan tvekan öfvervåldets makt;
landshöfdingarna Munck i Tavastehus och Lode i Kymmenegårdslän
delade äfven samma uppfattning och fogade sig i den nya ordningen.
Men i bjärt kontrast mot anförda åskådningssätt framträder
däremot den framstående rättslärde, d. v. akademierektorn Mathias
Calonii kraftiga uttalande vid rektorsbytet den 21 juni 1808. Efter
att härvid visserligen ha gifvit segrarne och särskildt grefve
Buxhœvden ett erkännande för mildhet mot landets invånare,
fortsätter han: »Det gifves nämligen uti hvarje godt och väl inrättadt
samhälle emellan regenten och undersåten ett ljuft och genom
oändligen många fina trådar starkt sammanväfdt band, som på
det närmaste förbinder dem bägge genom inbördes kärlek och
inbördes plikter. Att denna konstrika och starka kedja vid det
första slaget af motgången skall brista, så att ingen känsla af sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
