Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Kapitlet. Inre förhållanden i Finland under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillmötesgå folkets önskningar; föga anade han huru ringaktad
Sprengtporten i själfva verket var i sitt forna fädernesland. Men
redan under landtdagen i Borgå insåg Alexander sitt misstag och
ersatte Sprengtporten med Barclay de Tolly.
Samtidigt ställdes beredningen af de finska angelägenheterna
i S:t Petersburg på en af de ryska ministrarna oberoende fot. Att
för monarken föredraga desamma utsågs i början af januari grefve
Speranski, och till hans biträde kallades friherre R. H. Rehbinder.
Länge dröjde det ej innan kejsaren infriade sitt gifna löfte
om sammankallandet af en landtdag. Den 1 februari utfärdades
kallelse att »på sätt Riksdagsförordningen föreskrifver» alla
ståndens fullmäktige måtte till den 22 mars infinna sig till landtdag
i Borgå stad. Att den lilla staden Borgå blef vald för ständernas
sammanträde, var främst betingadt af bekvämlighetsskäl. Landets
dåvarande hufvudstad, Åbo, ansågs vara för långt aflägsen från
S:t Petersburg och för nära Stockholm, hvaremot den närmast
gränsen belägna staden Lovisa, hvilken först varit påtänkt för
landtdagens sammankallande, ej på denna tid förfogade öfver
några lämpliga lokaler för en såpass talrik församling, som
förhållandena kräfde; man stannade därför vid Borgå, där samlingen,
ehuru med vissa svårigheter, dock kunde realiseras.
Då kejsarens landtdagskallelse anlände till Finland, var landet
faktiskt helt och hållet i ryssarnas våld. Allt hopp om att
numera förmå utdrifva fienden hade slocknat; läget var sådant, att
det för Finlands folk ej återstod annat än att anlita de medel,
hvilka erbjödos, för att rädda, hvad räddas kunde. Landtdagen
var därtill den enda antagliga utvägen. Dock var det naturligt
att kallelsen föranledde inre strider hos mången af landets
invånare, ty det föreföll motbjudande, att medan kriget ännu var
oafslutadt, och på uppmaning af en främmande monark, samlas
till rådplägning. Folket var ännu ej löst från trohetsförbindelsen
till Sverige, och strängt taget var det ju därför ett trohetsbrott
mot den lagliga monarken att sammanträda till landtdag. Men
den tvingande nöden blef här en mäktig faktor, och dessutom
upphäfdes formellt de gamla förpliktelserna mot Sverige genom
revolutionen i Stockholm af den 13 mars, d. v. s. innan
landtdagen i själfva verket sammanträdde. Om någonsin, bör man
härvid kunna anse, att ett folk under förhållanden, sådana som de i
Finland förhandenvarande, ej allenast har rättighet, utan ock är
moraliskt förpliktigadt att själfständigt taga ett afgörande steg och,
oberoende af all slags formalitet, genom beslutsam handling skrida
till sitt lands räddning. Det hade varit besinningslöst att här stöta
ifrån sig den välvilliga handräckning, som kejsar Alexander bjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
