Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Kapitlet. Inre förhållanden i Finland under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imponerande, konstnärligt utförda statyn i helfigur, gjuten i patinerad
brons, är upprest på samma plats, där monarken stod på sin
tron, talande till den församlade menigheten.[1]
Den 30 mars lämnade Alexander Borgå, tagande vägen genom
Helsingfors till Åbo. Öfverallt under sin färd blef han festligt
emottagen och gjorde ett outplånligt intryck på alla, hvilka kommo i
beröring med honom.
I Åbo hade man äfven upprest en äreport, hvilken bar
inskriften: »Åt Alexander I, hvars hårar landet vunno, hvars mildhet
folket vann». Kejsarens intåg i landets hufvudstad var förenadt
med i det närmaste liknande ceremonier, som de i Borgå.
Alexander besåg här det gamla slottet, var närvarande vid en session
i hofrätten och besökte universitetet. På aftonen gaf borgerskapet
en stor bal.
I hofrätten hälsades Alexander af presidenten Tandefelt med
ett tal på franska, hvilket besvarades af kejsaren med några
nådiga ord. Därefter uttalade monarken sin önskan att, då han nu
första gången var i tillfälle att utöfva högsta domaremakten i
Finland, skänka nåd åt någon brottsling, hvilket äfven skedde,
genom att utbyta ett dödsstraff till 24 par spö och en söndags
uppenbar kyrkoplikt.
Vid sitt besök i universitetet hälsades kejsaren med ett tal
på latin af professor J. F. Wallenius och ett poem på franska af
skalden F. M. Franzén. Poemet skildrar först Finlands kärlek
till Sverige och dess forna stora konungar, men öfvergår så till
ett uttryck af tacksamhet mot den ädle eröfraren, som, gifvande
i stället för att taga, vunnit folkets hjärtan och kärlek genom att
ädelmodigt återskänka landet dess lagar och dess frihet.[2]
Prince! dont la vertu, soutien d’un hemisphère,
Fait cent peuples heureux dans ces temps effrayans:
Tu vins donc consoler, Toi-même, o tendre Père,
L’orphelin, qve Tu mis au rang de tes enfans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
