Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan ofvananförda underhandlingar pågingo, och den
efterlängtade freden lät vänta på sig, fortforo fientligheterna, ty man
ville ännu i det längsta vidhålla hoppet om att någon vunnen se;
ger möjligen kunde förmildra ryssarnas fordringar. Gamla
Klercker hade blifvit aflöst af den yngre och mera energiska friherre
F. Wrede.
Frihere Fabian Wrede, född 1760, blef officer 1777 och tjänade
till en början några år i Frankrike, där honom erbjöds tillfälle
att förvärfva sig grundliga kunskaper i militärväsendet. Under
Gustaf III:s vistelse vid badorten Spaa, gjorde Wrede sin
uppvaktning hos monarken och vann genom
sitt fina, behagliga uppträdande genast
sin konungs gunst. Från denna tid
steg Wrede hastigt i graderna. Under
1788—1790 års krig utmärkte han sig
vid åtskilliga tillfällen, särskildt vid
Fredrikshamn; som generallöjtnant
beordrades han 1807 till Pommern,
där han en tid förde befälet öfver
den stridande svenska hären. Efter
att lyckligt hafva utfört återtåget till
Stralsund råkade han emellertid i
onåd hos Gustaf Adolf. Wrede
försökte nämligen då föreställa
konungen krigets gagnlöshet och
nödvändigheten af att sluta fred med
Napoleon. Detta utan tvifvel välbetänkta
råd förtörnade konungen till den
grad, att han afsatte Wrede och sände honom till Rügen för att
»sköta sin hälsa». Härefter användes Wrede ej mer under den
tid Gustaf Adolf innehade tronen.
Wredes utseende skildras som »manligt och mer än vanligt
intagande». Om hans karaktärsegenskaper säges bland annat:
»Ett öppet väsende, i hvilket den finaste bildning och
världskännedom röjdes, utan att i minsta mån utplåna stämpeln af en ren
natur; en redlig välvilja, en okonstlad värdighet följde honom lika
på hofvet, på landsbygden och i krigarens läger. Han var i alla
afseenden ämnad till befäl, älskvärd och nedlåtande i umgänget,
vördnadsbjudande då allvar fordrades, alltid bibehållande förmågan
att göra sig lydd. I spetsen för sin trupp var han alltid lugn,
förde den med säker och hastig blick och med en röst, som ägde
styrka att höras på en linje af flera bataljoner.» Vidare framstår
 |
| F. Wrede. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
