Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängde på och svenskarna måste retirera. Nu hördes äfven
skott i närheten, hvarför intet tvifvel längre kunde råda om
ryssarnas framträngande intill närmaste granskap.
En obeskriflig villervalla uppstod nu på bruket. Betjäning,
officerare och brukspersonal, alla skyndade om hvarandra ut på
gården och voro till en början alldeles handfallna. Från salens
fönster, hvarifrån en vidsträckt utsikt erbjöd sig, varseblefs att
jämtlänningarna, hvilka nu för första gången voro med i elden,
förföljda af kosacker i hejdlös flykt hastade mot bruket.
Missnöjd med att hafva blifvit störd i sin måltid, framsköt
Sandels som han brukade underläppen och afsände sina adjutanter
med befallningar i olika riktningar.
Major v. Essen sändes med österbottningarna till Hörn
hammar, major Ehrnrooth med en bataljon savolaksare erhöll
order att skynda till högra flygeln, och till jämtlänningarnas
undsättning beordrades den lugna grefve Gyldenstolpe med en
bataljon hälsingar. Det lyckades den sistnämnde att hejda de
flyende och för en stund uppehålla fienden i dennes
framstormande. Tack var detta räddades en del trossvagnar, och
Sandels själf fick tid att undkomma öfver bron. Det dukade bordet
jämte en del af generalens tillhörigheter föll dock i kosackernas
händer.
Aldrig förr hade Sandels varit med om en sådan snabb
retirad, hvilken fullkomligt bragte honom ur fattningen. Vredgad
blickade han omkring sig och varseblef Duncker med en del
savolaksare bakom en brädstapel, hvarifrån de aflossade täta
och säkra skott mot de djärfvast påträngande ryssarna.
»Jag tror öfverstelöjtnanten är rädd!» ropade Sandels utan
att väga sina ord, medan han red förbi Duncker.
»Det har jag aldrig varit!» svarade Duncker kärft och
blossade upp.
Med säkerhet kan antagas, att Sandels egentligen ej menade
något ondt med sitt obetänksamma yttrande, hvilket mera bör
anses som uttryck för en tillfällig misstämning. Ty om någon
kände och uppskattade Dunckers mod, var det väl Sandels, som
vid otaliga tillfällen sett honom med dödsförakt möta de största
faror. Duncker upptog emellertid generalens ord som en
förolämpning och kände sig djupt sårad. Han ville nu genom sitt
handlingssätt bevisa det oberättigade i Sandels angrepp och ådagalägga,
att fruktan för honom var något okändt. Endast sålunda kan
hans uppträdande härefter förklaras.
Skottväxlingen tilltog allt mer, medan ryssarna i stora massor
trängde på. Kosaischkoffski angrep i fronten, och öfverste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
