Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fienden, hvilken efter hvad man antog, befann sig norr om Öre älf.
Enligt Pukes beräkning skulle man kunna uppnå Ratan på tre dygn,
före hvilken tid inga krigsföretag borde företagas från Wredes sida.
Den 15:e satte sig flottan i rörelse, hvarvid Puke, för att
ryssarna ej i förtid skulle varseblifva eskadern, tog kurs genom östra
Kvarken.
Anländ till närheten af Gaddens fyr, råkade flotiljen ut för en
ovanlig tät dimma, så att man knappt kunde se några famnar
framför sig, hvarför fartygen medelst skott måste signalera sittläge. Faran
var utomordentlig stor, ty de medhafda lotsarna kände ej till
farleden i dessa trakter, sjökorten voro högst otillförlitliga och
aldrig förr hade några linjeskepp seglat i dessa farvatten. Men
Puke fällde ej modet, utan lät fartygen, för undvikande af
tidsförlust, tillsätta bramseglen och sålunda öka farten. Hans djärfhet
kröntes med bästa framgång. Utan att någon olycka inträffat
kastade eskadern ankar i Ratans hamn den 16 augusti, kl. 5
eftermiddag, hvarvid den tjocka luften fortfarande hindrade fienden
att från stranden upptäcka fartygen.
Vid Ratan hade emellertid endast en mindre kosackpatrull
varit posterad, hvilken, då den förnam bullret från flottan,
skyndade sig söderut för att varsko sina landsmän.
Kamenskis hufvudstyrka (omkrig 6,000 man), förlagd i Umeå,
befann sig nu i en högst kritisk ställning. Den hade ännu ej
kännedom om att en betydande svensk styrka närmade sig dess
rygg och höll som bäst på att från Umeå tåga söderut, tör att
i Ångermanland söka skaffa sig lifsmedel. Ryssarna närmade
sis redan till Öre älf, då en kurir anlände med underrättelsen om
svenskarnas landstigning vid Ratan. Nu blef det klart för Kamenski
att han befann sig i en föga afundsvärd belägenhet; men, utan att
förlora fattningen, beslöt han att med större delen af sin styrka
genast vända om för att möta den från norr hotande faran.
Endast fyra bataljoner under Erikssons befäl kvarlämnades med
befallning att fortsätta framryckningen och så vidt möjligt hålla
Wrede på afstånd. Eriksson skulle hela dagen låtsa anfalla, men
mot natten återvända till Umeå.
Då Kamenskis förtrupper under Alexejeffs befäl uppnådde
Umeå, blefvo de anfallna af kapten Nordenskjöld, majorerna
Sölfverarm och Aug. Anckarsvärd, hvilka af Puke blifvit dit
afsända med en del af skärgårdsflottan. De hade erhållit befallning
att förstöra ryssarnas flottbro och intaga staden, men blefvo
emottagna af ryska jägare med några kanoner, hvilka voro
spridda längs älfstrariden och därifrån öppnade en stark eld,
hvarmed de lyckades fördrifva svenskarna. Farvattnets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
