Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpligare person att. föra sitt lands och de ryska intressenas talan än
Rumjantzoff.
De svenska diplomaterna sågo sig tvungna att gifva vika i den
ena punkten efter den andra. Länge tvistades om Åland, men
ryssarna voro härvid obevekliga. »Att taga Finland och gifva bort
Åland, vore detsamma som att taga kofferten och gifva bort
nyckeln», hade franska ambassadören i S:t Petersburg, Duc de
Vicence, yttrat till kejsar Alexander, och denna åsikt delades äfven
af de ledande männen i Ryssland. Åland kunde ej i något fall
återlämnas till Sverige.
En annan punkt, hvilken äfven länge fördröjde
underhandlingarna, var att Sverige af Ryssland fordrade, att detta
land för Finlands afträdande skulle öfvertaga tredjedelen af
Sveriges statsskuld. Men äfven härvid gingo ryssarna med
seger ur striden.
Emellertid anlände kurirer medförande underrättelsen om
de olyckliga striderna vid Säfvar och Ratan, hvarefter de
svenska underhandlarnes hopp om några eftergifter från rysk
sida yttermera minskades. Dock vidhöllo de fortfarande
ståndaktigt sitt kraf, att Sverige måtte få bibehålla området i Västerbotten mellan Kalix och Kemi.
För att åtminstone i denna punkt åvägabringa en afprutning i
de ryska fordringarna, anhöll Stedingk alt skriftligen få inlämna en
förfrågan till kejsaren. Stedingk, som allt sedan den tid han
innehade posten som svensk ambassadör i Ryssland, personligen stod i
hög gunst hos Alexander, hoppades att på detta sätt för sitt land
kunna utverka någon förmån. Skjöldebrand, hos hvilken nämnda
tanke till först uppstod, utvecklade i en med skicklighet uppsatt
not för kejsaren Sveriges berättigade önskan att i denna fråga
röna tillmötesgående från Rysslands sida. Efter det Stedingk och
Skjöldebrand undertecknat noten, öfverlämnades den till
Rumjantzoff, hvilken efter någon tvekan slutligen gick in på att afsända
densamma till S:t Petersburg.
Efter fem dagars väntan återvände kuriren med kejsarens
svar. Alexander hade på en karta med röd krita längs Torne
och Muonio älfvar dragit ett streck, utgörande en rak linje från
 |
| Grefve N. P. Rumjantzoff. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
