Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generalskan ■’
Den gjorde ett outplånligt intryck på mig. Det var det mest
uppbyggliga skådespel jag någonsin sett. Mest kanske för den
mans skull, som stod bredvid mig. Det var en ung officer. Honom
glömmer jag aldrig. Han var mycket ståtlig och skön, men det
blev en bisak. Vi voro där ensamma han och jag. Men han märkte
mig inte. Han såg inte åt mig ett enda tag. Han var så djupt
gripen av tavlan, att något annat fanns inte för honom i den
stunden. Aldrig har jag sett en man så besjälad av någonting.
Han förstod vad en sådan där tavla kan innebära av
storslagen idealitet. Han hade kanske förlorat sin far, sina farbröder,
heia sin släkt just där, eller i en annan blodig strid. Och själv
gick han kanske till samma öde utan att tveka. Fosterlandet
framför allt — Hans hållning, hans uttryck var så ädelt, att
det kan inte med ord beskrivas. Min i-örelse växte, jag kände
lust att gråta, att tacka honom, att trycka hans hand. — Det
blev ett dop för min ande. Jag var som en ny allvarligare
människa från den stunden. Jag fick en ny syn på liv och död.
(Sänker rösten.) Det finns dock män som kunna dö.
Vjera:
Kvinnor också. Jag förstår att man kan offra livet för ideal,
men —
Generalskan:
Men —?
Vjera:
Då måste det vara ens egna. Och man skall göra det frivilligt.
Generalskan;
Naturligtvis bör man göra det frivilligt.
Vjera:
Annars är man en slav.
Generalskan (räitande):
Det finns inte längre några slavar eller något slaveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
