Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Professorn:
Och så har hon visst fått för sig att jag är döv, därför att
jag är disträ ibland och frågar om. — Jag kan inte alltid ha
tankarna på det folk säger. Det är så ointressant.
Doktorn:
Det medges gärna.
Professorn:
Hon är för resten en förträfflig kvinna. Fast en smula
tröttsam för mina nerver. Ser du, jag är van vid Doria. Det är
annat det.
Doktorn:
Hjälper det inte att ge genei-alskan en vink om att hennes
röst irriterar dig?
Professorn:
Nej, det hjälper inte alls. Det är visst ett nöje för henne
att skrika. Och det må hon ju gärna hålla på med. Jag är
mest för mig själv. Har inte tid att sällskapa.
’Doktorn:
Du lär skriva nu för brinnande livet?
Professorn:
Om jag inte anstränger mig att sluta så blir det aldrig
färdigt. Det är märkvärdigt med ett sådant arbete som mitt, det
kan svälla ut i oändlighet. — 1 höst är det meningen att börja
tryckningen.
Doktorn:
Jag hörde just det av din förläggare härom dagen. — Och
sedan är du odödlig.
Professorn:
Vad sa’ du?
Doktorn:
Odödlig! Du får ett varaktigt rykte.
Professorn (godmodigt):
Jo, det vill jag lova. Varaktigt! Ha, ha! Tjugofem år på
sin höjd. Då har jag givit femtio år medan jag levde för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
