Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Doria:
Hur många gånger har jag inte gått till dig med mina
bekymmer. Jag tycker jag liknar Nikodemus, när han gick till
frälsaren, när jag smugit upp i din bostad i stunder av ångest.
Men Nikodemus var ensam, och jag hade ofta en liten pojke
med mig, som behövde råd och hjälp.
Doktorn (efter en paus):
Du sa’ nyss, att du aldrig sett passion. Tror du då inte på
vänskapens passion?
Doria (tveksamt):
Det förefaller som en motsägelse. — Alen kanske — jo visst.
Doktorn:
Vad skulle man annars kalla t. ex. en Stuart Mill’s
tillgivenhet. Han var i sjutton år en hängiven vän till den, som sedan
blev hans hustru. Jo, Doria, det finns en vänskapens passion,
därför att det finns allt. (Rörd). Många män ha räddat undan
livets spillror blott den strimma svärmisk poesi, som faller över
cn dyrkad väninna. Men nu farväl til! nästa gång.
Doria:
Farväl, käre, käre Arthur.
(Han går ut genom fonden.)
Sjätte scenen.
Doria, generalskan, Flor.
Generalskan (från vänster, följer efter Flor):
Nej, gå inte ifrån mig. Du skall höra sanningen, olycksalige
pojke! Där är din stackars mor, som knappt förmår hålla sig
uppe. Du krossar henne, du driver henne i graven!
Tior:
Varför skall faster överdriva så där?
Generalskan:
Du vet mycket väl, att din mor har ytterligt svaga nerver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
