Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommar. Fjärde tablån. Klara kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av en dålig människa, på ett dåligt ställe och under
omständigheter – javäl! – som icke äro vackra
för hans minne. Vad har jag brutit, att jag skall
bära ett vanärat namn, ett namn, som icke kan
nämnas utan att man skyggar... Jag kan icke gå på
ett postkontor, icke i en bank, ingenstädes, där namn
avfordras, utan att jag läser en min som säger:
Jaså, det är han! Han? Det var ju icke jag! Det
var min fär! Och han var ju icke mördaren utan
offret! Och likafullt, jag går som sonen till en
mördare!
KOMMINISTERN.
Ja, försynens rådslag genomtränga vi icke, men
har du kraft att böja dig, att upphöra fråga, att sluta
klaga, skall du se ett mirakel...
GREVEN.
Tror du på mirakler?
KOMMINISTERN.
Visst gör jag det!... Ser du prövningar utläggas
som snaror av försynen... Bestå prövningen, gå
icke i snaran, och du skall se underverk!... Jag hade
en gång en fiende, han var mig likgiltig, men han
hatade mig: utan synlig räson; kanske därför, att
mitt namn retade honom, det var lite ovanligt och
hade för många bokstäver, kanske därför att min
näsa pekade uppåt... jag vet inte, men det kan vara
så där lite som gör det. Nå, han tar sig till att förfölja
mig, och en gång förlöjligade han mitt namn på ett
brevkort. Ung och retlig var jag, men jag behärskade
mig, teg och led. Vet du, att fem år efteråt råkade
jag fienden, som då var vad man kallar omvänd. Han
bekände för mig; att från den stunden han kränkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
