Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning I
- Trettonde axiomet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTONDE AXIOMET.
Euclides’ tolfte axiom lyder som bekant: Om en
rät linje råkar tvenne andra räta linjer så att vinklarne
som stå innantill på samma sida om henne bliva
tillsammantagna mindre än tvenne räta, så skola dessa
två linjer, om de oändligen utdragas, råka varandra
på den sidan, där dessa vinklar stå, vilka
tillsammantagna äro mindre än tvenne räta.
Om detta är en självklar sats, som varken kan
eller behöver bevisas, hur mycket klarare är icke då
axiomet om Guds existens?
Den som söker bevisa ett axiom råkar in i
orimligheter, därför skola vi aldrig söka bevisa Guds
existens.
Och den som icke kan fatta det självklara i ett
axiom, den tillhör de mänskobarn som ha svårt att
fatta, och de vanlottade skall man beklaga men icke
straffa.
Vill man nu ge en definition av Gud, så säger
man först att han är allsmäktig; därav följer som
korollar, att han kan upphäva de lagar han stiftar;
men enär vi icke känna alla hans lagar, veta vi icke,
när han tillämpar en för oss okänd lag eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0007.html
