Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning I
- De kvarlåtna
- Mänskors öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE KVARLÅTNA.
Lärjungen frågade: Hur skall man döma om de
mänskor, som kastas ut i det stridiga livet utan att vara
rustade för kampen? Du minns nog dessa dina
kamrater i skolan, som icke kunde läsa, icke vara
uppmärksamma, icke skämdes, utan betraktade sig själva
som ett slags offer. De troppade av, gingo ut i livet
och sjönko till botten. Det var icke omständigheterna,
ty de voro av goda familjer och ägde stöd. De voro
icke elaka, besutto talanger, voro intelligenta, men
saknade vilja och intresse vid livet. – Vad tjänar det
till? brukade de säga. De kunde icke förmås arbeta;
de somnade vid pulpeten och syntes födda att göra
ingenting, vilket eljes är ett straff för den
handlingsduglige. Förklara deras öde! – Det kan jag icke!
– Några dogo unga, av elände, andra fortsatte att
tigga till 60 år, och sågo kamrater som voro mera
lastbara än de, blomstra och lyckas i livet. – Jag har
sett dem och beklagat dem, men jag kan icke förklara
deras öde. – Utan skuld alltså, i ett liv av vanära och
elände, det är grymt! – Tyst! och kritisera icke
försynen. Det oförklarliga kan få sin förklaring en gång,
och kom ihåg att vi icke leva i något paradis. – Två
skola mala på en kvarn, den ene varder upptagen,
den andre kvarlåten!
MÄNSKORS ÖDEN.
Läraren talade: Människors öden äro dunkla,
därför borde man vara ytterst försiktig i sina domar.
Tornet i Siloa var ock fallfärdigt och föll över både goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0044.html
