- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
157

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Svarte Balder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVARTE BALDER.



Läraren talade: Lögntornet som aldrig kunde
rivas. En hustru blev i laga tid i välsignat tillstånd,
och när hon som vanligt är icke kunde fördraga sin
makes närhet, bad hon honom flytta ut i ett annat rum,
detta i en ganska bestämd och irriterad ton. Han
gjorde henne naturligtvis till viljes. Men efter ett par
dagar åtrade hon sig, dock i stället för att bedja honom
återvända, vilket hon ansåg förödmjukande, retade
hon sig först mot sig själv sedan mot honom. I
dubbelt vredesmod gick hon ur huset med hans ofödda
barn och tog in hos en släkting. Men när hon nu skulle
uppge ett motiv, sade hon att mannen övergivit henne
och dömt henne till celibat. Lögnen fick vingar, kom
i tal, stod i tidningar, gick in i litteraturen, blev pjäs
och roman. Mannen höll på att skjuta sig av saknad
och skam men kom igenom med livet efter att ha
återknutit för en tid. När hon efter första barnets
födelse förklarade sig icke vilja ha flera barn,
begärde han skilsmässa. Hon förenade sin anhållan
med hans, men kastade skulden på honom som
vanligt, och lögntornet växte många alnar i luften. Men
se, efter ett halvt år var förhållandet lagat, och han var
hennes älskare. Nu skulle tornet ha ramlat, men det
stod, fastän grunden var riven. En vanlig människa
hade ju varit upprättad i hans ställning, men han
blev det icke. Han fick aldrig försvara sig; det var
hans Karma, som teosoferna säga, hans öde; han skulle
bära skuld, där han ingen hade; han måste vara den
svarte Balder, på vilken alla finge skjuta. Slutligen
blev han så skuldbelastad att han började förstå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free