Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Ålderdomens förförare - Slutet på en bi-bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som anarkisten, hästen nere i gruvan lika viktig
person som de älskande; arbetarne ha det i ett visst fall
bättre än direktören, och hela detta krälandet i
kolhögarne är Zola ett enda stort bosch. Men så kom
1890, och den uppvuxna ungdomen uppsade mästaren
tro och lydnad. Den världsåskådning, den zoologiska,
som Zola byggt på, var föråldrad och ramlade;
naturalisten, som icke följt med sin tid, och som aldrig
erkänts av de äldre, hade byggt sin storhets hopp på
framtiden, följaktligen på den abstrakta faktorn
ungdomen, kände sig övergiven och hängande i luften.
Då sökte han, drivande utan ankar, sin botten hos de
gamla i Akademien, men blev icke mottagen.
Återstod honom att kasta åt andra sidan, och han
började studera de ungas idéer. Samtidigt ingick han
förbund med en ny kvinna, och blev för första gången
familjefader, vid 50 år. Och se, ungdomen, som eljes
brukar förföras av äldre, uppträdde nu som
ålderdomens förförare; mästaren blev lärjunge, och Zola
föll i armarna på jordanden, försonade med livet,
återfick tron på mänskligheten och började profetera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
