Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Slutet på en bi-bana - Brunst, hat och skräck, eller hedningarnas religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
quo. Och det fanns nu en annan ungdom, som icke
ville känna Zola, ty de ansågo honom vara en
gengångare från Eugène Sue och George Sand, tillhöra
det förflutna från födseln; en epigon av den tarvliga
rationalismen, en fortsättare av 30-talets
nationalekonomiska diktkonst, som nu susade ut i rena prosan,
där poesien var försvunnen och mänskorna voro
klippta ur gamla spelkort, uppklistrade på
tidningspapper. Det verkliga paradiset med syndafallet ur
La faute de l’abbé Mouret, blev nu Cabets Ikarien
och Fouriers Falanstère. Han hade följt ungdomen
tillbaka till 1830 där George Sand började, och där
slutade Zola. Längre kom han icke, Tiden hade gått
honom förbi, och så gick han ut ur tiden och vart
död. Men Victor Hugo, som Zola sökt döda, han
lever, ty han var av eldfast tegel, och han tillhörde
andra regioner, högre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
