Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Äfflingarnes tusenåriga natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek, offervillighet och ridderlighet blomstrade, då
började hedningarnes natt. När Europa fick
vetenskap, då Albertus Magnus, Tomas av Aqvino, Roger
Bacon, Arnold och Basilius grundade kemin,
metallurgin och medicinen, då mörknade det för hedningarne;
och när medeltidens konst slog ut i det härligaste
konstverk som finns: den götiska katedralen, då
svartnade det för jotnarnes ögon; klockeklang och
orgelsång tålde icke deras öron.
Slutligen uppfann medeltiden krutet, kompassen
och boktryckarkonsten; och en religiös man med
korstecknet på seglen upptäckte Amerika. Men Pauli
lärjunge Clemens Romanus kände redan »Oceanen, som
icke av mänskor kan överfaras, och de världar
som äro bortom densamma».[1]
Men mitt i hedningarnes mörker lyste
klosterskolor och universitet, där både andlig och världslig
visdom meddelades. Riddarvisor, romaner och
skådespel diktades; Karl den store sitter som en kristnad
kung Salomo, slår filistéer i Sachsenwald, bygger
tempel av romaruiner, håller lärda samtal och lyss till
sagor, odlar jord och stiftar lagar. Det är den ljusaste
bilden av det patriarkaliska nykristnade Europa.
Gudarne vandrade visserligen icke mer på
jorden, men guds budbärare stodo i stadig förbindelse
med människors barn och uppenbarade för dem guds
rikes hemligheter, nedskrivna i Revelationer och bäst
i Legenda Aurea. Thomas a Kempis Imitatione Jesu
Kristi tryckes och läses än i dag till och med av
protestanter. Själva kyrkofäderna, Augustinus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
