Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Pekoral-astromoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om så är, kan Jupiter icke vara en planet, då
definitionen på planet just innebär »icke självlysande».
Arago fäster uppmärksamheten på ett
egendomligt talförhållande vid Jupiters tre första månar.
»Adderar man nämligen den förstes medelrörelse med
dubbla den tredjes, så är summan alltid tre gånger
så stor som den andra månens medelrörelse. Och om
man från den första månens medellängd avdrager
tredubbla medellängden för den andra, och till resten
lägger dubbla medellängden för den tredje, så är summan
alltid lika med 180° eller två räta vinklar.»
Jag erkänner att förhållandena äro något
komplicerade, men det visar att det finns kosmiska
talförhållanden mera sammansatta än Titius-Bodes, och om
man prövade dessa angivna tal kanske man funne nya
»lagar» för planeternas rörelser och komme till andra
resultat.
Jag har ju i ett föregående kapitel påvisat att
andra talförhållanden existera än den aritmetiska
serien i planeternas avstånd från solen, då jag påpekade
att de voro kvadrater på varandra och stundom
befinnande sig i harmonisk delning. Och har jag
därmed antytt att samma verkan kan ha flera orsaker,
men även att en sak kan vara på flera sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
