Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Konsten att dö - Vetenskapens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för att godvilligt kunna avträda fordras
religiös resignation, fullständigt, oåterkalleligt avsked från
världen, som Carl V:s, då han begravde sig i ett
kloster. Att mottaga avskedsrecett och sedan
fortsätta uppträda, det går inte väl.
Betraktar man sig däremot som död för världen,
och icke tar notis om den, då börjar man nytt liv,
men på andra sidan, och det är mycket lugnare, ty
det är uppståndelsen från de döda, redan här!
Beethoven grämde sig över wienarnes
otacksamhet och glömska, när Rossini kom och fick italienska
operan på modet, vilken Beethoven använt sitt liv på
att utrota. Beethoven var dock en hård, självisk och
mycket högmodig man, som därför bokstavligen blev
trakasserad ut ur livet, i stort och smått. Tilltagande
dövhet, obehaglig process, en vanvettig ung släkting,
husligt spektakel, sjukdomar pinade hans sista år,
så att han, till och med utsatt för oförtjänt löje av
underordnade, vände väl beredd ryggen åt livet, och
skildes utan saknad från alltsammans!
Men så skall det vara! På det att intet binder
en med längtan eller hopp, och väl på andra sidan
floden, man icke ser sig tillbaka, utan går rakt fram.
Ålderdomens bitterheter äro avsedda till kontots
uppgörande, till likvidering av ouppgjorda affärer, till
genomskådning av sveket, och till leda vid detta
ofullkomliga, så att icke en längtan tillbaka kan störa ens
gravro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
